Matthew
O´Brien och Jim Rickards grälade med varandra över huruvida USA i
framtiden ska återgå till en guldstandard:
http://jimrickards.blogspot.se/2012/09/should-united-states-return-to-gold.html
Vem
Matt O´Brien är vet jag knappt, bryr mig inte ens, men vem Jim
Rickards är vet jag. Han har i sin bok, ”Currency wars”
varnat för den kommande finanskraschen sedan bortåt femton år och
han har förespråkat en guldstandard minst lika länge. Jag tänker
inte kommentera någon guldstandard då jag inte tror att detta vårt
konsumtionssamhälle kommer att få någon långvarig fortsättning.
Att guld betraktats som ett värde, trots sin oanvändbarhet, beror
på att det sedan flera tusen år förknippas med sin bevarande
förmåga i och med sin oförstörbarthet. Vår framtida värld
kommer dock att bli lokal vilket också förutsätter lokala
bytessystem av en helt annan typ än något av dagens
förslavningssystem. Detta vare sig om de består av guld eller inte.
Det går inte att äta guld. Men i en svår situation, kanske man
under en tid, kan byta guld mot något att äta.
Men
det är inte heller valutasystem jag ska ta upp, utan ekonomernas tro
på den för evigt ökande resursen. Det är intressant att höra Jim
säga: ”Nu tar vi smällen, rätt om det gör ont och sedan växer
vi igen”. USA ska alltså, enligt honom, införa en ny världsvaluta
som är guldbaserad. Detta säger allt om hans liksom nästan alla
ekonomers syn på framtiden. Något annat än en för evigt växande
resursbas finns inte ens i deras fantasi. Resurser och energi är
inget problem, bara pengarna. Får vi bara in guld i pengasystemet så
ordnar sig allt. Wall Street,s spekulationsindustri ska fortsätta
göra sina exploateringsdrivande investeringar i en för dem
outtömlig värld. Detta är väl konstigt, att vad som ska förefalla
vara ”kloka” människor inte kan se sakers samband. Att det
fordras energi med ett visst nettoöverskott förstås inte. Inte
hellre att den förbrukas i en exponentiellt ökande mängd.
Charlie
Hall beskriver i sin bok, ”Energy and the Wealth of Nations”
detta på ett oemotsägligt sätt, men som jag omöjligen här på
några kort rader kan återge. Men lite kortfattat kan man översätta
hans förkortning, EROI, Energy Return on Energy Invested, med att,
den energi som utvinns måste även kunna driva det samhälle som
gjort dess utvinning möjlig. Detta innefattar då hela samhällets
struktur, från bostäder (arbetare), utbildningsväsende
(ingenjörer), matproducenter (bönder), chaufförer
(lastbilstillverkare), och så vidare i hela kedjan av det samhälle
vi har byggt upp. För varje gång förhållandet i EROI minskas
måste något led i vårt nuvarande samhälle tas bort.
För
närvarande ger oljeutvinningen ett genomsnittligt energiöverskott
på cirka 30:1. Men den energi som i framtiden finns kvar för att
driva samhället, när den lättillgängliga oljan börjar minska, så
som skifferolja, tjärsand har bara ett EROI-förhållandet på cirka
3:1 och majsbaserad etanol bara cirka 1:1, i bästa fall.
Tjärsand,
skifferolja och bioetanol är den energi som enligt Oromey i
framtiden ska göra USA till en nettoexportör av olja. Jag tror den
katt vi inte har skulle kunnat räkna ut tingens samband bättre.