Nedanstående
rader ska ses som en fortsättning på gårdagens inlägg. Jag kan
nämligen inte bli klok på vad som driver en politiker i ledande
ställning. Är de psykopater eller? Nedanstående rader är bara
till för att väcka lite funderingar.
Jag
citerar Wikipedia i vad som betecknar en psykopats signum:
”När
människor med psykossjukdomar ofta har bisarra beteenden och
uppföranden, är psykopaten istället väl medveten om att föra sig
rätt, vara trevlig och att inge ett gott intryck - det ingår i
störningen. Uppförandet kan dock vara teatraliskt, personen kan
uttrycka uppfattningar om sin egna förträfflighet, simulera känslor
som anses passande, allt i syfte att manipulera för att uppnå vissa
personliga målsättningar.”
Fortsätter
med beteende:
"Robert
D. Hare beskriver psykopater som "mänskliga rovdjur som
använder charm, manipulation, provokation och våld för att
kontrollera andra och tillfredsställa sina egna själviska behov.
Med en brist på samvete och medkänsla för andra, tar de
kallblodigt vad de vill ha och gör som de själva vill, och bryter
mot sociala normer och förväntningar utan den minsta skymt av
skuld- eller ångerkänslor".
Psykopatens
karaktär är i allmänhet mycket manipulativ. De psykopater som inte
kan hantera sin personlighetsstörning, kan vara mycket farliga för
sina medmänniskor och samhället. Vissa psykopater kan klara att i
arbetslivet följa normer, regler och lagar, åtminstone på ett
ytligt plan. Ofta är dock psykopatisk personlighetsstörning
förknippat med normlöshet, oförmåga att behålla en anställning
och inblandning i konflikter på arbetsplatsen. Missbruk och
kriminalitet är vanligt, detta delvis beroende på att en av de
dominerande särdragen för en psykopat är brist på impulskontroll.
Familjelivet
kan vara en etablerad katastrof med partners som fallit för charmen,
skrivit alla sina ägodelar på den store charmören och lever mer
eller mindre i daglig skräck för nya hot eller utövat våld.
Psykopatitillståndet finns i alla socialgrupper - även i samhällets
toppskikt. En svensk dokumentär om psykopater i arbetslivet kom fram
till "En del psykopater blir extremt framgångsrika chefer eller
företagsledare. Med charm, karisma, kyla och en manipulativ förmåga
tar de sig fram i de flesta situationer." Skarpsynta människor
kan uppleva att psykopaten beter sig som om han/hon spelade en roll
och "läste upp" bestämda replik.”
Jag
har alltid undrat över vad som får en människa att frivilligt ta
på sig det dygnetomarbete som det innebär att, i dagens värld, ha
en ledande politisk ställning. Är det tiden efter politiken som
lockar, eller det själva ledandet som lockar. Många politiker säger
sig vara födda till ledare, att leda är deras kall. Deras eget
kall, ja. De har i gemenskap av ett fåtal partikamrater utsett sig
själva till ledare och försöker manipulativa löften få väljarnas
röster. Men ingen ”normal” människa tar på sig det
dygnetomarbete, utpekandet, igenkännandet, bakomryggenpratet,
misstänksamheten, som det politiska ”ledandet” innebär.
Är
det kanske så att våra politikers hemliga dröm att i stället ha
blivit företagare, men att de i stället för företagandets risker
valt tryggheten i den kommunala eller statliga lönen. Eller är det
tiden efter karriären som lockar? Att driva företag innebär att
ledarrollen blir inlärd, oftast ofrivilligt i samband med att
företaget växer. Ansvar och risktagande är bundet till företagets
överlevnad. Det är inte lätt att säga upp sig som företagare.
Att avsluta alla ekonomiska åtaganden, att bryta kontrakt, att
avskeda folk i dåliga tider, är alla förknippade med personlig
skam, löften och garantier.
Man
hör aldrig en politiker erkänna att han har fel. Det finns alltid
någon eller något att skylla på. I värsta fall får han avgå
till en reträttplats en våning högre upp. Men även då har han
inte gjort nåt fel. En företagare får däremot alltid stå för
vad han har gjort. Att företaget går i konkurs behöver inte på
något sätt bero på något av företagaren själv fattat beslut,
men konsekvensen av företagets konkurs drabbar alltid företagaren.