Leta i den här bloggen

onsdag 6 juni 2012

Turning Point for Mankind



Världens nu levande mest erfarne oljegeolog, Colin Campbell, talar om nutid och framtid.


Jag tror inte det finns något att tillägga.

måndag 4 juni 2012

Limits to Growth


Visst är det kris i Spanien, Italien, m.fl och Euro håller på att kollapsa och andra trivialiteter. Men det mesta flyter ändå på om än i en lite lugnare takt som om det inte fanns ett enda problem på himmelen. I mainstreammedia är det Idol eller nåt annat nys som fotbolls-EM som är det stora ämnet. Fru Döds (tack HCA, mycket bra namn) besök uppmärksammades visserligen, men mötets verkliga orsak får inte vi röstberättigade veta.

Man kan ibland känna att en overklighetskänsla kommer över en om vad som snart kommer att hända vår självklara värld. Tänker man fel? Finns det verkligen ingen lösning man förbisett. Finns det en väg förbi den kommande oljebristen och med den pengakollapsen. Eller är det bara jag och ett fåtal bloggare till som bryr sig? För att komma till sans i min krismedvetenhet, så tillbringade jag lika mycket tid som en fotbollsmatch varar, med lyssna på den senast släppta föreläsningen av Dennis Meadows, författaren till ”Limits to Growth”.


Det är nu 40 år sedan boken släpptes och deras förutsägelser håller streck med en nästan otäck precision. Ta er nu tid att lyssna på vad denne kloke man har att säga. Och om nu någon läsare mot förmodan skulle vara politiker eller ekonom, så gäller uppmaningen i dubbel bemärkelse.


Tillväxt, tillväxt, tillväxt......

lördag 2 juni 2012

Va fan är vi rädda för




Nu när oljan har peakat och utvinningen snart befinner sig i nedförsbacken, vad finns det då kvar att slåss om? Varför skulle ett Ryssland i resursbristens tid hota ett resursmässigt utarmat USA eller för den delen ett likaledes Europa. Det finns ju inga intressen kvar att försvara. Ett land eller en kontinent tömd på resurser är ett område med ett ruinerat folk och det finns inga nya kontinenter kvar att tömma på resurser. Anspråken på pengar är slut, för bara planetens resurser kan skapa värdet i de utställda anspråken. Skuldutställarnas sista dagar har kommit och med dem anspråken på värde. Den ärliga världen har kommit.

Låt oss nu vara storsinta mot girighetens kreatur, även om det inte blir lätt. Många i vårt land har eller kommer att få uppleva förföljelse från inkassoföretag, bli vräkta från sina bostäder, bli förnedrade på grund av arbetsbrist, trots nästan alla människors vilja att göra rätt för sig. Detta blir inte lätt att glömma. Det är få som hamnat i arbetslöshetens förnedring som inte skulle vilja haft det jobb som samhället kräver att alla ska ha. Men samhället har brustet i sina jobbskaparlöften och skyller sitt misslyckande på individen. Samhället kräver att vi ska ha ett jobb men förföljer de arbetslösa och kräver att de ska skaffa det jobb som inte finns. Men detta kommer nu till sitt slut, oavsett vad inkassoföretagen, samhället och girigheten säger. Snart får girigheten se de sista dagarna av sin arbetsfria inkomst. Den ärliga tiden har kommit och de pengarnas anspråk fler och fler av oss får känna verkningarna av har tagit slut. Det slutgiltiga anspråken i form av utställda derivat exploderar snart och med dem världen som vi känner den. Låt oss därefter starta den mänskliga tidsåldern.

Den nya tiden jag skrivit om i tidigare inlägg har kommit och dess konsekvenser tål att upprepas. Nästa värld blir hjälpsamhetens, kamratskapets och gemenskapens tidsålder, för endast så kan vi överleva som art. Bara genom att hjälpa varandra kan vi byta värde i form av arbete med varandra och endast de som anpassar sig till detta kommer att överleva. Det finns inget kvar att strida om. Det går inte att ställa krav på framtida värde i en värld vars resurser krymper. Det enda vi har kvar som inte krymper i värde är varandras tid. Tiden där tid omvandlat till tjänst mot gentjänst har kommit till denna planeten för evig tid.

Ledarrollen



Nedanstående rader ska ses som en fortsättning på gårdagens inlägg. Jag kan nämligen inte bli klok på vad som driver en politiker i ledande ställning. Är de psykopater eller? Nedanstående rader är bara till för att väcka lite funderingar.

Jag citerar Wikipedia i vad som betecknar en psykopats signum:

När människor med psykossjukdomar ofta har bisarra beteenden och uppföranden, är psykopaten istället väl medveten om att föra sig rätt, vara trevlig och att inge ett gott intryck - det ingår i störningen. Uppförandet kan dock vara teatraliskt, personen kan uttrycka uppfattningar om sin egna förträfflighet, simulera känslor som anses passande, allt i syfte att manipulera för att uppnå vissa personliga målsättningar.”

Fortsätter med beteende:

"Robert D. Hare beskriver psykopater som "mänskliga rovdjur som använder charm, manipulation, provokation och våld för att kontrollera andra och tillfredsställa sina egna själviska behov. Med en brist på samvete och medkänsla för andra, tar de kallblodigt vad de vill ha och gör som de själva vill, och bryter mot sociala normer och förväntningar utan den minsta skymt av skuld- eller ångerkänslor".
Psykopatens karaktär är i allmänhet mycket manipulativ. De psykopater som inte kan hantera sin personlighetsstörning, kan vara mycket farliga för sina medmänniskor och samhället. Vissa psykopater kan klara att i arbetslivet följa normer, regler och lagar, åtminstone på ett ytligt plan. Ofta är dock psykopatisk personlighetsstörning förknippat med normlöshet, oförmåga att behålla en anställning och inblandning i konflikter på arbetsplatsen. Missbruk och kriminalitet är vanligt, detta delvis beroende på att en av de dominerande särdragen för en psykopat är brist på impulskontroll.
Familjelivet kan vara en etablerad katastrof med partners som fallit för charmen, skrivit alla sina ägodelar på den store charmören och lever mer eller mindre i daglig skräck för nya hot eller utövat våld. Psykopatitillståndet finns i alla socialgrupper - även i samhällets toppskikt. En svensk dokumentär om psykopater i arbetslivet kom fram till "En del psykopater blir extremt framgångsrika chefer eller företagsledare. Med charm, karisma, kyla och en manipulativ förmåga tar de sig fram i de flesta situationer." Skarpsynta människor kan uppleva att psykopaten beter sig som om han/hon spelade en roll och "läste upp" bestämda replik.”

Jag har alltid undrat över vad som får en människa att frivilligt ta på sig det dygnetomarbete som det innebär att, i dagens värld, ha en ledande politisk ställning. Är det tiden efter politiken som lockar, eller det själva ledandet som lockar. Många politiker säger sig vara födda till ledare, att leda är deras kall. Deras eget kall, ja. De har i gemenskap av ett fåtal partikamrater utsett sig själva till ledare och försöker manipulativa löften få väljarnas röster. Men ingen ”normal” människa tar på sig det dygnetomarbete, utpekandet, igenkännandet, bakomryggenpratet, misstänksamheten, som det politiska ”ledandet” innebär.

Är det kanske så att våra politikers hemliga dröm att i stället ha blivit företagare, men att de i stället för företagandets risker valt tryggheten i den kommunala eller statliga lönen. Eller är det tiden efter karriären som lockar? Att driva företag innebär att ledarrollen blir inlärd, oftast ofrivilligt i samband med att företaget växer. Ansvar och risktagande är bundet till företagets överlevnad. Det är inte lätt att säga upp sig som företagare. Att avsluta alla ekonomiska åtaganden, att bryta kontrakt, att avskeda folk i dåliga tider, är alla förknippade med personlig skam, löften och garantier.

Man hör aldrig en politiker erkänna att han har fel. Det finns alltid någon eller något att skylla på. I värsta fall får han avgå till en reträttplats en våning högre upp. Men även då har han inte gjort nåt fel. En företagare får däremot alltid stå för vad han har gjort. Att företaget går i konkurs behöver inte på något sätt bero på något av företagaren själv fattat beslut, men konsekvensen av företagets konkurs drabbar alltid företagaren.

Vår demokrati


Vi lever i en demokrati, sägs det. Väljarna ska alltid få säga sin mening. Det är väljarna som har makten, påstås det. Väljarna har sista ordet. Vi måste utnyttja vår rösträtt, säger de valbara. Till och med om vi väljer att rösta blankt så utnyttja vår rösträtt, säger landsfadern. Varför är det då så hemligt vad som avhandlas bakom de stängda dörrar där Carl Bildt ska ha helgens möten med Hillary Clinton. Om vi nu har den demokrati som egentligen ska innebära full insyn i statens beslut. Staten, som påstås vara den förlåtande och starka stommen i vårt samhälle. Eller kanske Calle ska avhandla samma saker som Hillarys gubbe avhandlade med Monica Lewinsky, måhända? Nej men fy på sig Calle, men i så fall får man ha förståelse. Sånt vill man inte gärna visa eller ens diskutera offentligt.

Men om det nu inte är något nedför naveln man ska avhandla, varför är det så hemligt? Vi lever ju i en demokrati. Vi väljare borde få veta vad som sägs. I alla fall i efterhand. De skulle kunna spela in mötet på video och sända det i efterhand. I demokratins namn. Amen.

Nähä gott folk, enda gången vi väljare är eftertraktade är på valdagen. Då ska vi tillåtas välja någon av de som pengamaffian utsett. Övrig tid är vi klassade som de nyfikna, lättlurade idioter vi är. Vi ska hållas utanför den framtid som utstakas högt ovanför våra huvuden. En framtid med så välbevarade hemligheter att bara de styrande vet agendan. Ja, inte våra valbara då, utan de som styr i de valbara, pengautställarna. För i kreditgivarnas värld finns det ingen demokrati. I alla fall inte ovanför naveln.