Leta i den här bloggen

lördag 7 april 2012

Skjuta sig i foten

Jag har svårt att skriva. Orden är inte självklara för mig. Inte för att jag har ett dåligt ordförråd, utan för att jag läser slarvigt. Jag har vant mig vid att läsa snabbt och slarvigt vilket resulterat i att jag skriver slarvigt. Kära läsare ni får ha överseende med detta. Påpeka gärna glömda ord och osammanhängande meningar.

Jag är däremot född tekniker. Jag kan konstruera apparater i sömnen. Jag kan vakna och inse att jag har löst ett svårt tekniskt problem medan jag sovit. Kedjor, slider, kugghjul, remmar, backar, utväxlingar, hydraulik och ibland vad som förefaller vara olösliga tekniska problem faller på plats utan ansträngning och inget är främmande. Jag har en stor teknisk begåvning men jag rår inte för det. Jag är född sån. Vi är alla olika och borde kunna komplettera varandra, i en normal värld, vill säga. Alla har vi olika begåvningar och vår värld skulle kunna vara ett paradis för alla.

Men i den nuvarande världen ska vi istället konkurrera med varandra. Den som är bäst på att skapa värde i de utställda skulderna vinner. Den som är bäst på att bedra sina medmänniskor vinner. Den som är bäst och snabbast på att förbruka planetens ändliga resurser vinner. Det kallas för konkurrens och dess resultat ser vi runt omkring oss.

Ungefär som att säga att den som är snabbast på att skjuta sig själv i foten vinner.

onsdag 4 april 2012

Pengar-krediter-bytesmedel-skulder-löften att betala

Detta inlägg är en liten parentes. Skrivet i ren frustration över vårt samhälles idiotiska konstruktion.

För att förenkla innebörden av det vi i dagligt tal kallar för pengar, skriver jag nedan: Pengar/krediter/bytesmedel/skulder/löften att betala. Vilket är lite svårläst kanske, men att kalla samma sak vid olika namn är också svårförståeligt. Svårförståeligt kallade benämningar av kreditsystemets skapare. Så att helst inte någon ej insatt skall förstå. Så jag ska ändå göra nedanstående lite mer lättläst. Jag förkortar pengar/krediter/bytesmedel/skulder/löften att betala, till pkbsl.


Endast bankerna har rätt att skapa samhällets pkbsl, genom att bevilja låntagare krediter/löften att betala. Att få rätten att skapa pkbsl kallas att ha bankoktroy. Pkbsl är då i slutänden samma sak, någons skuld. Alla pkbsl ska tillbaka till utställaren, utom den lilla del av penningmängden som utgörs av Riksbankens sedlar och mynt. Penningmängden i vår sinnessjuka ekonomi utgörs i och med detta av den mängd pkbsl låntagarna är villiga att ta på sig eller i slutänden den mängd pkbsl som bankerna är villiga att ställa ut. Detta oavsett allt fint prat om reserver/kapitaltäckning/med mera hos Riksbanken och annat nys .

Pkbsl skapas alltid med krav på vinst/ränta. Det som kallas penningmängden, vilket är samma som våra pkbsl, måste då i och med räntan, sett till hela ekonomin, alltid öka. De som ställer ut pkbsl alltså bankerna, överför genom räntan/vinsten, en mycket stor del av vårt samhälles gemensamma arbete till sig. Det enda de behöver göra är att äga hela eller delar av en bank. Medborgarnas okunskap och politikernas okunskap?/lögner? möjliggör en garanterad och arbetsfri inkomst för kapitalägarna/kreditgivarna. Alltså de som har råd att avvara/investera sina pkbsl.

Om bankerna, i sin girighet, varit lite för ivriga att bevilja krediter så att penningmängden skenat och tillräckligt många kredittagare inte kan betala sina krediter kallas detta för en finanskris varvid Staten och Riksbanken tvingas att städa upp i efterhand. Uppstädandet innebär att samhällets medborgare i efterhand, på det ena eller andra sättet, alltid tvingas betala tillbaka den mängd framtida pkbsl som utlovats till långivarna.

Detta är kapitalägarnas rikedom. Att de som har mer än nog med pkbsl är villiga att acceptera våra skulder och att samhället genom sina lagar garanterar dem som äger våra pkbsl och att vi medborgare och planetens ändliga resurser i framtiden gemensamt ska betala.

Vi lever i vad vi tror är en demokrati. Demokrati innebär att makten ska utgå från dess medborgare. Det ska hållas fria val, men är det någon som fått välja i den frågan som är den viktigaste av alla och som totalt styr vårt samhälle, våra pkbsl.

Ovanstående vetskap i detta system har tidigare alltid kunnat hållas hemlig, media ägs inte av vilka som helst. Insynen har spridits mellan, de insatta och de som ansetts kunna tiga om vetskapen. Från mun till mun. Numera finns vetskapen att läsa på mängder av bloggar. Min sammanfattning är läsbar i vilken skiten gammal dator som helst. Så även i framtiden, i alla fall så länge det finns en internetuppkoppling.

Ändå läser inte folk om hur lurade de blir.

söndag 1 april 2012

De enda ärliga pengarna är de som inte finns.



Dagens kreditpengar är till etthundra procent anspråk på framtida resurser och dess värde baseras på detta anspråk och skuldtagarens löfte att återbetala. Så har vårt samhälle byggts ut i över trehundra år. Planetens resurser har hittills alltid funnits där och våra så kallade ledare, som vill sola sig i glansen av nya löften, försöker bygga vidare på denna orimlighet. Detta system kommer nu emellertid till sitt slut. Om det blir på grund av skuldernas exponentiella tillväxt eller brist på resurser beror bara på vilket som inträffar först.

Men med skuldfria pengar, blir läget annorlunda då? Läste just på Lincolns blogg om Putins planer på att införa skuldfria pengar. Jag anade att detta skulle komma. En ärlig ledares drömmar besannas, skuldfria pengar. Detta är säkert den enda möjliga riktning som finns, sett ur nuvarande Ryska perspektiv. Alternativet för Ryssland är att bli en till oss undertryckt råvaruleverantör lik de Afrikanska länderna.

Men sett ur perspektiv från oss här i den konsumtionsinriktade Västvärlden då? Är skuldfria pengar ett alternativ? Vi har redan passerat krönet för den resurs vi stulit runt om i världen och den som vårt samhälle så totalt vilar på, oljan. Den fysiska bristen torde om senast något år bli uppenbar för oss alla. 

Kan våra stater då skapa ett centralt styrt bytesmedel i en värld med energimässigt krympande resurser? För vari ligger ett löftes värde i en energimässigt krympande värld? Den ena dagens givna löfte förvandlas snabbt till att inte kunna hållas. Vid den kommande bristen på energi kan inga framtida löften alls hållas, oavsett vad politikerna säger.

Baserat på ovanstående resonemang kan den kommande framtida världen inte ha något annat till bytesmedel än verkliga fysiska och i den kommande världen användbara produkter. Produktion och handeln blir lokal, eftersom transporter över längre sträckor blir dyra eller omöjliga. Byteshandel inträder. Seldon mot mjöl mot ägg mot ull mot kläder osv....Detta är våra enda riktiga bytesmedel och jag kan inte se att något annat skulle kunna fungera i en värld vars energitillgångar minskar.

Byteshandel med fjärran länder kommer bara att kunna ske med brukbara varor, inte med några av de löften vi idag kallar pengar. Hur skulle det ens, när pengar inte kommer att fungera utom lokalt. Dagens värld blir snart så totalt annorlunda att det nog för de flesta är svårt att ens tänka sig hur den kommer att se ut. Alla gamla kunskaper måste läras om och vi alla måste hjälpas åt i de lokala samhällen som de överlevande stiftar. För första gången i mänsklighetens historia inträder en ärlig värld. En värld utan pengar.

Rätta mig gärna om jag tänker fel.

Beträffande de framtida oljetillgångarna kan man läsa vad IEA, EIA, Uppsala universitets fyra doktorsavhandlingar säger, Tyska arméns rapport, USA,s armés, med många flera skriver. Vid förfrågan har jag nog de flesta.