Penningmängden och skuldsättningen

Jag avbröt idag kantarelletandet (regnskurar) i någon timme med att söka efter ”penningmängd” och ”skuldsättning” via data-mackapären. Till slut hittade jag via ”omöjlig att hitta statistik” om penningmängdens (skuldsättningens) och utveckling i Sverige, bland SCB,s och Riksbankens alla svårtillgängliga gömmor detta:

SCB Penningmängd:

https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/finansmarknad/finansmarknadsstatistik/finansmarknadsstatistik/pong/tabell-och-diagram/penningmangd-ar/

och denna:

http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/?rxid=eb5ab4b4-894c-45ec-92b4-0c8a5932b103

Från denna sida kan man ladda ned ett excel-dokument om skuldutvecklingen hos de svenska hushållen. Ökningstakten var i Juli 2016 8,2 procent. Dubbleringstiden är då cirka 9 år, vilket de flesta svenska politiker anser vara en hållbar utveckling. OBS ironin.

Men hur mycket pengar behöver vi egentligen ha i ekonomin för att de ska räcka till för ränteinbetalningarna? Måste penningmängden öka? Detta diskuteras till och från bland världens ekonomiska genier. Enligt de flesta borde det gå att betala ränta på alla skulder när konjunkturen håller sig någotsånär på uppgång och räntorna håller på samma nivå som när skulderna skapades. Detta eftersom pengar både är ett ”flöde” och en ”mängd”. Om det finns ett flöde och pengarna återinvesteras in i ekonomin så ska det gå, enligt samma genier. Det finns dock inget som säger att det skulle råda någon sorts rättvisa om vem som kan införskaffa flest varor och tjänster för pengarna. Det finns hellre inget som säger att pengarna räcker till när bankerna av ren och skär girighet blåser upp bubblor i fastighetspriser, aktier, obligationer.

Men om pengarna, i alla fall i teorin, räcker till för ränteinbetalningarna genom att återcirkulera in i ekonomin gång på gång, så är detta något energi inte gör! Den kan enligt termodynamikens andra lag bara gå i en riktning, från varm till kallt, från koncentrerad till förskingrad och via värmestrålning till att passera ut i universums oändliga rymder. Man kan inte stoppa in avgaserna från en bilmotor in i cylindrarna en gång till och på så sätt driva bilen framåt. Den olja, kol och gas som till åttiofem procent driver världsekonomin kan bara brännas en enda gång. Detta är ett verifierat vetenskapligt fenomen som de flesta ekonomer och samhällsvetare har stora svårigheter att förstå.

Men åter till dessa pengar som omsätts via någon investerare till att något ska hända. Pengar ska sätt fart på saker och ting. Om jag till exempel, skulle investera en miljon i, låt oss säga ett nytt formsprutningsverktyg, baserat på någon ny uppfinning, så går det åt energi att tillverka verktyget, dess stål och tusen komponenter, att köra verktyget i en formsprutningsmaskin, att tillverka, frakta och smälta plastgranulatet och slutligen att packa, frakta och distribuera de färdiga plastdetaljerna. I alla dessa steg och många till, krävs energi och i de flesta fall tillverkas bara någon meningslös produkt som kortsiktigt ska hålla ekonomin igång på sin väg till soptippen.

I ovanstående excel-dokument kan man utläsa att penningmängden trots allt årligen ökar. Trots alla ekonomers teorier. Detta kanske beror på att bankerna, med politikernas goda minne blåser upp bubblor, i första hand i bostadspriserna. Om huspriserna hade följt samma utveckling som medelinkomsterna hade de ju följt den allmänna konjunkturen.