Penningvärden representerar fattigdom

Jag tänkte idag publicera ett stycke ur boken ”Ekologisk Ekonomi”. Stycket, som är skrivet av Johan Sandwall och Peter Ekman, är en av de bästa beskrivningar jag läst, om orimligheterna i vårt samhällssystem. Eftersom det inte går att köpa boken som ny längre, har jag svårt att tror att någon tar illa upp.

Stycket lyder som följer:

”Penningvärden representerar fattigdom”

Den grundläggande teorin för värde i penningekonomin är knapphetsteorin. För att en vara ska ha ett värde måste det vara brist på den. Luft är en ”vara” där vi ännu inte lyckats skapa brist. Ekonomiskt sett saknar luft värde, då den inte går att sälja. Sett ur samhällets, dvs människornas, synvinkel är detta den bästa tänkbara situationen. Luften är fri för alla, och detta visar en situation där rikedom råder, dvs fullständig ekonomisk frihet. Annorlunda förhåller det sig med maten. Där behövs realkapital i form av mark och maskiner för framställningen. Vidare behövs det arbete och lagerkapacitet för produktion och distribution.

Hela denna process syns i de privata och offentliga räkenskaperna. Det är alltså en situation som är dålig för människorna men bra för den ekonomi vi har idag. Det är brist på mat, och det betyder i sin tur att mat får ett penningvärde och går att sälja. Av detta kan vi dra slutsatsen att penningvärden representerar brist, dvs fattigdom. Idealsituationen för marknadsekonomin av idag är att kunna vidmakthålla en stadig ökning av dessa bokförda penningvärden. Får vi överskott på varor i marknadssystemet, skapas kriser genom fallande priser och arbetslöshet. De åtgärder som då sätts in är att:

Skapa brist genom lagerhållning och produktionsinskränkningar.

Försöka komma in på andra marknader eller skapa nya marknader genom att slå ut konkurrenter eller ta fram nya produkter och därmed en ny marknad.

Ödelägga realvärden genom att förstöra det överskott som orsakar prisfall och på det sättet öka bristen och därmed också öka efterfrågan.

Om inte något av av detta lyckas, återstår konkurser och avskrivning av kapital. Får krisen alltför stor omfattning kan de inblandade mista kontrollen över händelseutvecklingen, och avskrivningen tar då formen av ett krig. Detta har skett två gånger på 1900-talet, och ett tredje krig kan bryta ut när som helst om vi inte försöker ändra det ekonomiska systemet.

Tja, vad säger ni kära läsare? Begrunda noga, jag återkommer med fortsättningen i morgon.