Jag har lagt "Skogsskafferiet" här i kanten. En mycket läsvärd sida som handlar om vilda ätliga växter. Jag har haft den som bokmärke i åratal och läst lite i taget. Men man börjar ju bli senil så ibland glömmer man lika fort som man läser. Med tanke på de tider som stundar så är det inte fel, enligt mig i alla fall, att skaffa sig lite kunskaper om vad man kan leva på när affärer, bankerna och just-in-time-leveranserna stänger. Många pratar om att investera i guld, silver, guldgruveaktier eller att sätta sina ihopgnidna slantar hos riksgälden. Men om staten och vårt så upphaussade samhälle kollapsar då, vad är då guldet värt? En kaka bröd?
Själv har jag skaffat mig ett tjugotal böcker om vilda ätliga växter. Kajsa Ingemarsson, Vilda växter som mat och medicin av Stefan Källman, för att nämna ett par. Min äldsta bok om ätliga växter är skriven i slutet på 1800-talet. Men man kommer långt med några få böcker och en bra flora, så man inte stoppar i sig Odört, Vildpersilja, Sprängört, Stormhatt eller någon annan liten goding, för då är det godnatt och Finito Manana:)
3 kommentarer:
Du, jag plocka ormbunkeskott idag. Säkert ett kg. Sedan koka jag dom i saltvatten. Dom smakar som broccoli. Skitgott. Det tog nog inte mer en 20 minuter och plocka heller så.. Varför slita med att odla broccoli när skogen är full av små späda ormbunkar nu. Bara att frysa in vettdu.
Ormbunke är samma som Örnbräken, efter vad jag fått för mig. Enligt Stefan Källmans bok, Vilda växter som mat och medicin, så är dessa kryptogamer giftiga, särskilt roten. Vilket dock inte har hindrat att de har använts som mat förr i tiden! Efter vad han skriver så den historiskt använt mycket i inlandsskogarna, även av Nord Amerikas indianer. Ormbunkar innehåller ett cancerframkallande ämnen som minskar med upp till 75% om de kokas i vatten blandad med träaska.
Man kan tydligen lägga i blöt i 2 timmar eller koka unga skott i 15 minuter och hälla av vattnet. Koka sedan i ytterligare 5 minuter. Han skriver också att detta inte är en rekommendation utan en modell.
Roten kan tydligen också ätas. Enligt samma bok kan man rosta roten och knacka sönder den med en sten så att fibrerna blir fria från stärkelsen som samlas ihop och äts. Jag har inte testat själv, men jag ska så snart jag hinner.
Stefan källmans bok kan jag rekommendera. Det fattas en del växter, men de viktigaste står med och de är noga analyserade med innehåll och allt. En annan bra bok som är lätt att få tag på hos Bokbörsen är Inger Ingmanssons "Kan man äta sånt?" Man ska nog se till at ha en bra flora också, så man inte får i sig Vildpersilja, Odört, eller Sprängört, för då är det finitio.
Tallbark ska man passa på att samla in nu. Juni kallades tallmånaden av samerna förr:) Man skär av barken på den norra sidan av stammen, men sparar en remsa så att inte trädet dör. Skär loss den vita innerbarken och torka den. Barken sparades till vintern och bakades bröd av. Kaveldun och Säv är ett par andra ätliga växter som jag ska plocka innan de växer sig för stora.
Jag ska inte äta dom där nått mer. Det var strutbräken jag var ute efter. Jag tog fel :)
Skicka en kommentar