Leta i den här bloggen

lördag 15 augusti 2015

Bättre och bättre?

Idag går det en bonde på trehundranitton arbetsföra medborgare i Sverige (15-74 år). Går man tillbaka hundra år så gick det minst nio bönder på tio medborgare. Går man tillbaka tusen år så var nästan alla i arbetsför ålder bönder. Går man tillbaka tusentals år, så var vi alla samlare, fiskare och jägare.

I dag har vi allehanda oljeberoende maskiner till att driva de viktigaste delarna av de samhällen som räknar sig till de moderna. För hundra likt tusen år sedan var det dragdjuren oxar, hästar och åsnor. För tusentals år sedan var det fötterna på de som räknade sig till den tidens samhällen.

I dagens moderna värld sitter de av oss som räknar sig till medelmedborgaren skuldsatt i en lägenhet eller förortsvilla. Nya vita köket skiner i kapp med Volvon som står på uppfarten och den över masttoppen skuldsatta båten som ligger vid bryggan i viken. De självklara 1,85 barnen är givetvis inhysta på närmaste dagis, fritis eller vad inrättningarna heter nuförtiden. Annars får de väl klara sig bäst fan de vill efter skolan.

För hundra år sedan hjälptes både barn och vuxna åt med skörd och djurhållning. De få saker som en liten gård kunde producera måste säljas så att dess ägare kunde betala skatt till fogden. Annars kom knektarna och då djävlar. Det var säkert fattigt många gånger och ibland var nog maten mer än knapp. Skolan var avklarad vid tolv års ålder, sedan väntade jobb som piga, lärling eller bonddräng.

För tusen år sedan hjälptes alla gårdens vuxna åt med skörd och djurhållning. Skolan för barnen bestod i att lära sig akta och vårda den jord, djur och de bruksföremål som med mycket möda åstadkommits. Pengar fanns bara i form av utländska mynt, så någon skatt kunde inte läggas. Utom möjligen i form av arbete till någon lokal förtryckare.

För tusentals år sedan fanns det inga stater, inga pengar, inga skatter. Den tidens människor levde i små begränsade grupper på cirka femtio till hundra personer, enligt relevant forskning. De flesta var släkt eller ingifta med varann. Barnens inlärning bestod troligen mestadels i att lära sig om de växter och djur som garanterade gruppens existens.

I dagens samhälle spelas medborgarna ut mot varandra. Den som lyckats komma över mest pengar beundras avundsjuk av de andra. Hjälpsamhet prioriteras inte eftersom det för det mesta är till nackdel för en själv. I stället får vi hör att det gäller för var och en att slå sig fram på en marknad. Girigast vinner. Umgängeskretsen består av känna sig bekväm med  allehanda teveprofiler. Vad gäller grannarna blir det för det mesta att avundsjukt kika bakom gardinen på deras senaste prylköp.

För hundra år sedan gjorde de första olje- och koldrivna maskinerna sitt mer allmänna inträde i samhället. Industriarbetaren, fackföreningarna och pengarnas värld blev allmän. Tack vare den fossila energin tog den så kallade utveckling fart. Bankernas ägare var inte sena att ställa krediter till förfogande, vissa om ränteinkomster så länge framtidens resurser garanterade dagens skuld.

För tusen år sedan byggdes de första borgarna åt den tidens pampar av livegna slavar och fria hantverkare och deras familjer. De flesta i den tidens samhälle var emellertid självförsörjande på mat och många bodde troligen i skogarna runt omkring dessa borgar. Viktig information, mineraler, metaller och trälar bytte ägare genom bytesaffärer på den tidens marknader. Pengarna bestod mest av utländska mynt med visst metallvärde.

För tusentals år sedan var de grupper vari samhällena bestod tvingade att hålla sams och att lita till varandra. Konflikter måste lösas inbördes med alternativet gruppens undergång. Mat insamlades, lagades och förtärdes gemensamt vid dagens slut. Alla bidrog med sitt, även de minsta. Den dagliga umgängeskretsen bestod således av dem man litade till och älskade mest.

I dagens samhälle ska en bonde och hans skuldbörda i form av oljedrivna maskiner försörja 319 personer vilkas arbetsförmåga då frigörs till att utföra beskattningsbart arbete åt den förvuxna stat vi ser idag. Allt prat om att det skett en utveckling och att skriva, räkna och allmän vetgirighet är till fromma för oss normala skuldsatta medborgare är inget annat än rent ljug. Den så kallade utvecklingen föder bara nya skuldslavar vilka endast är till gagn för de parasiter som är den överuppblåsta statens företrädare. Den så kallade demokratin är bara en chimär så att vi ska känna oss delaktiga i statens beslut. I själva verket är det den som äger skulderna som styr och då spelar valet av parti ingen som helst roll.

Så den stora frågan kvarstår, har vi verkligen fått det bättre?

Inga kommentarer: