Idag går
det en bonde på trehundranitton arbetsföra medborgare i Sverige
(15-74 år). Går man tillbaka hundra år så gick det minst nio bönder på
tio medborgare. Går man tillbaka tusen år så var nästan alla i
arbetsför ålder bönder. Går man tillbaka tusentals år, så var
vi alla samlare, fiskare och jägare.
I dag
har vi allehanda oljeberoende maskiner till att driva de viktigaste
delarna av de samhällen som räknar sig till de moderna. För hundra
likt tusen år sedan var det dragdjuren oxar, hästar och åsnor. För tusentals
år sedan var det fötterna på de som räknade sig till den tidens
samhällen.
I dagens
moderna värld sitter de av oss som räknar sig till medelmedborgaren
skuldsatt i en lägenhet eller förortsvilla. Nya vita köket skiner
i kapp med Volvon som står på uppfarten och den över masttoppen
skuldsatta båten som ligger vid bryggan i viken. De självklara 1,85
barnen är givetvis inhysta på närmaste dagis, fritis eller vad
inrättningarna heter nuförtiden. Annars får de väl klara sig bäst
fan de vill efter skolan.
För
hundra år sedan hjälptes både barn och vuxna åt med skörd och
djurhållning. De få saker som en liten gård kunde producera måste
säljas så att dess ägare kunde betala skatt till fogden. Annars
kom knektarna och då djävlar. Det var säkert fattigt många gånger
och ibland var nog maten mer än knapp. Skolan var avklarad vid tolv
års ålder, sedan väntade jobb som piga, lärling eller bonddräng.
För
tusen år sedan hjälptes alla gårdens vuxna åt med skörd och
djurhållning. Skolan för barnen bestod i att lära sig akta och
vårda den jord, djur och de bruksföremål som med mycket möda
åstadkommits. Pengar fanns bara i form av utländska mynt, så någon
skatt kunde inte läggas. Utom möjligen i form av arbete till någon
lokal förtryckare.
För
tusentals år sedan fanns det inga stater, inga pengar, inga skatter.
Den tidens människor levde i små begränsade grupper på cirka
femtio till hundra personer, enligt relevant forskning. De flesta var
släkt eller ingifta med varann. Barnens inlärning bestod troligen
mestadels i att lära sig om de växter och djur som garanterade
gruppens existens.
I dagens
samhälle spelas medborgarna ut mot varandra. Den som lyckats komma
över mest pengar beundras avundsjuk av de andra. Hjälpsamhet
prioriteras inte eftersom det för det mesta är till nackdel för en själv. I
stället får vi hör att det gäller för var och en att slå sig
fram på en marknad. Girigast vinner. Umgängeskretsen består av känna sig bekväm med
allehanda teveprofiler. Vad gäller grannarna blir det för det
mesta att avundsjukt kika bakom gardinen på deras senaste prylköp.
För
hundra år sedan gjorde de första olje- och koldrivna maskinerna
sitt mer allmänna inträde i samhället. Industriarbetaren,
fackföreningarna och pengarnas värld blev allmän. Tack vare den
fossila energin tog den så kallade utveckling fart. Bankernas ägare
var inte sena att ställa krediter till förfogande, vissa om
ränteinkomster så länge framtidens resurser garanterade dagens
skuld.
För
tusen år sedan byggdes de första borgarna åt den tidens pampar av
livegna slavar och fria hantverkare och deras familjer. De flesta i
den tidens samhälle var emellertid självförsörjande på mat och många bodde
troligen i skogarna runt omkring dessa borgar. Viktig information,
mineraler, metaller och trälar bytte ägare genom bytesaffärer på
den tidens marknader. Pengarna bestod mest av utländska mynt med
visst metallvärde.
För
tusentals år sedan var de grupper vari samhällena bestod tvingade
att hålla sams och att lita till varandra. Konflikter måste lösas
inbördes med alternativet gruppens undergång. Mat insamlades, lagades och
förtärdes gemensamt vid dagens slut. Alla bidrog med sitt, även de
minsta. Den dagliga umgängeskretsen bestod således av dem man
litade till och älskade mest.
I dagens
samhälle ska en bonde och hans skuldbörda i form av oljedrivna
maskiner försörja 319 personer vilkas arbetsförmåga då frigörs
till att utföra beskattningsbart arbete åt den förvuxna stat vi
ser idag. Allt prat om att det skett en utveckling och att skriva,
räkna och allmän vetgirighet är till fromma för oss normala
skuldsatta medborgare är inget annat än rent ljug. Den så kallade
utvecklingen föder bara nya skuldslavar vilka endast är till gagn
för de parasiter som är den överuppblåsta statens företrädare.
Den så kallade demokratin är bara en chimär så att vi ska känna oss
delaktiga i statens beslut. I själva verket är det den som äger skulderna
som styr och då spelar valet av parti ingen som helst roll.
Så den stora frågan kvarstår, har vi verkligen fått det bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar