Jag har säkert skrivit ihop något
liknande det följande förut, men inget har kunnat få mig att ändra
min grundsyn och det kanske väcka någon ur orimligheternas drömmar?
Vi, alltså vi människor, har allt
sedan födseln fått oss itutat att pengar har ett värde. Vi har
ända sedan lyckoslantens dagar lärt oss att en sparad peng är det
bästa att ha inför framtiden. I dag avgudar vi helt enkelt våra
pengar. Vi har genom århundraden mördat, rånat, lurat, bedragit,
ackumulerat, testamenterat, fonderat pengar. Vi förbrukar dagligen
planetens resursbas för att göra oss i pengar rikare. Vi blir
dagligen via media matade med tron att bara vi har pengar så löser
sig allt. Har vi pengar så kan vi bygga vindkraftverk, solpaneler,
elbilar, långa sladdar till flygplanen och så vidare.
Vi låter oss, vid varje så kallat
demokratiskt val, fortfarande vilseledas av våra ledares fagra
löften om att vi ska bli rikare. Löften om att pengar ska ställas
till förfogande som kommer att lösa omställningen till det så
kallade hållbara samhället, där evighetsmaskinen solen ska förse
vårt exponentiellt växande skuldsamhälle med någon sorts
outtömlig energi.
Men få inser att det är inte pengarna
som är värdet, utan den icke
förhandlingsbart sinande mängden verkliga resurser
som anspråket pengar baserar sig på. Om detta tiger
de så i övriga frågor sensationslystna reportrarna som skriver
gammelmedias spalter. Varför denna tystnad kan man ju undra? Till
och med i journalisternas garde borde det ju någon intelligent
varelse kunna husera.
Någon i vår media eller politikerkår
borde väl kunna tänka självständigt och inse att en evig tillväxt
inte är förenlig med en ändlig planets resurser. Men ställer man
frågan till en politiker om vad denna tillväxt innebär, blir
svaret nästan alltid att det inte är en tillväxt baserad på
konsumtion som avses, utan tillväxt i kunskap och icke materiella
värden. Men när tillväxten ska redovisas vid årens slut blir det
alltid i ekonomiska termer!
Om man bortsett från en tänkbar
befrielse av hjärnkapacitet så är min gissning att denna tystnad
beror på att det inte finns någon som har presenterat en lösning
på problemet med sinande resurser och en exponentiellt växande
skuld- och befolkningsökning. Att våra pengar är skapade av
bankerna i form räntebärande krediter och vad detta innebär, vore
hur som att begära alldeles för mycket av en grupp som, i bästa
fall kan rapportera den fria fantasins fagra löften. Tilltron till
våra pengar bygger på förställningen om att vår planets resurser
inte har några gränser, hur nu någon kan tro det?
Nu har vi tagit den största delen av
planetens biosfär i anspråk i vår jakt på det fiktiva värdet
pengar. De flesta former av verkligt värde är nu på tillbakagång.
Vi har till exempel allt sedan 1981 förbrukat mer olja än vad vi
upptäckt i nya fyndigheter vilket mynnade ut i peakoil 2005. Dagens
90 miljoner fat olja har inte kunnat ökas till de 120 vi skulle
behövt för att kunna ha en fortsatt ekonomisk tillväxt.
Men anspråket, de skuldbaserade
pengarna, har vi kunnat framställa i hur stora mängder som helst.
Inte för att det skulle hjälpa med skuldfria pengar heller. De är
fortfarande anspråk på en sinande mängd verkliga värden. Kvar
finns ett lokalt samhälle byggt på förtroende där
pengar gäller som ett bytesmedel människor emellan. Det är slut på
tiden där pratsjuka politiker kunnat gömma sig bakom tomma löften.
Men detta nya samhälle kommer inte, som jag för några år sedan i
min naivitet trodde, att börja byggas när insikten om de begränsade
resurserna börjat inses, utan på ruinerna av dagens samhälle.
Västvärldens ekonomier har, nu inte bara tömt minst hälften sina egna resurser, utan även u-ländernas i jakten för att kunna driva sina samhällen. U-länderna måste ju skicka sina råvaror till ekonomiernas centrum på våra och inte sina egna villkor. Vi har nu även tagit framtidens i anspråk genom att utfärda alla möjliga inteckningar i våra pengars namn.
Man kan bara konstatera att den värld
vi historiskt hittills tagit för given är på väg att försvinna.
Vår lilla tillväxtbubbla är på väg att brista. Utan en outtömlig
resursbas av billig energi och mineraler fungerar inte vårt så
kallade konsumtionssamhälle. Egentligen skulle det kallas det
kapitalistiska idiotsamhället.
De sprickor i trygghetens fasad som
bara kunde skönjas 2008 syns nu tydligt om man betraktar de pågående
krigen i mellanöstern, där USA satsar miljarder dollar, inte på
grund av, som sägs, en bristande demokrati, utan därför att
världens sista stora oljefyndigheter finns där. Den som
kontrollerar de kvarvarande resterna av oljan kan kanske driva
idiotin ett litet tag till. Den som lever får se.
3 kommentarer:
Bra skrivet!
Lars
Bra Skrivet!
Så sant.
Tack Lars! Du får ursäkta att jag inte svarat tidigare. Jag ser tyvärr inte när jag får kommentarer längre. Jag misstänker att Säpo, NSA, CIA, MI5 m.fl. är inblandade men jag saknar bevis:)
Skicka en kommentar