Man hör på både
radio och teve hur våra politiker lovar att de ska lösa
arbetslösheten. Ingen ungdom ska behöva gå sysslolös mer än fyra
månader, säger den ene och näste lovar max tre och så
vidare...Men sysslolös är det ingen som är? Hur kan de kalla
arbetslöshet för sysslolöshet? Det finns väl ingen arbetslös som
sitter på en stol och bara glor rakt fram om dagarna? Arbete vill
ungdomar ha eftersom vårt samhälle tvingar alla att använda
pengar.
Före pengarnas tid
kunde människor byta tjänster eller åtråvärda hållbara varor
med varandra. Men nu ska allt omräknas till tid och sedan pengar.
Allt vi gör mäts i pengar, från företag till stater. Bankerna
sitter som blodiglar mitt i penningströmmarna och suger ut gräddan
ur allas arbete stöttade av de då fästingliknande politikerna.
Fästingar ramlar ju som tur är bort efter ett tag, men bankerna är
kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar