Fredsälskande?

Och idag åstadkom det fredsälskande och medmänskliga USA,s utlandspolitik ytterligare en självmordsbombares död i Irak. Att han/hon tog med sig ytterligare minst tjugonio helt oskyldiga offer, i sin frustration nämns inte i vår nyhetsmedia. Att tio av offren var barn, ses tydligen som ett nödvändigt offer. Samtidigt visar sig djävulens och ondskans ansikte i form av John Kerry på teve och rättviseförklarar att det fredsälskande USA genom ytterligare en drönarattack har avrättat sju människor i Jemen. Att dessa dömts och avrättats av en av nobelkommitens prisbelönta fredspristagare, givetvis utan rättegång, bortförklaras av vår statliga televisions nyhetsredaktion av att de nu döda var terrorister. Jag undrar vad de skulle säga om vi i Sverige dagligen dömdes, besköts, och avlivades i förebyggande syfte av en för ögat osynliga mördare långt, långt borta.

Terrorist är man tydligen när någon NSA-tjänsteman eller någon annan i det av administrationen i det fredsälskande USA,s säger att man är det. En ”vald” företrädare för det amerikanska folket har uttalat sin dom över några människor på andra sidan klotet och höjt sig till minst den nivå våra kyrkliga företrädare kallar gudomlig. Jag undrar när jag blir utsedd till terrorist? Snart cirklar väl drönarna över vår lilla gård redo att utplåna allt liv eftersom jag skriver skit om USA,s företrädare på min blogg.

Tänk vad detta land har förändrats. Ett av mina stora intressen i yngre dagar var dragracing, den största motorsporten i ”The Land Over There”. Ja, jag vet numera skäms jag givetvis, men insikten om alltings orimlighet var inte så lätt att ta reda på då som nu. USA betraktades av nästan alla i vårt land som ett föredöme. USA var sedan andra världskriget klassat som rättvisans och frihetens plats på jorden. USAglorifieringen fortsatte likt föregångarna från trettiotalets västernfilmer till långt in på på sextiotalet. Vad de visar idag har jag inte längre koll på, men en gissning är en fortsättning på det som visades på min tid. Sedan kom teveseriernas tid. Dallas och allt vad det var och idolen var en Texasmiljonär. Framtiden visste inga gränser och ingen ifrågasatte på minsta vis USA,s rättvisa och fredsbevarande avsikter med vår planet.

Vietnamkriget slutade i ett kaos för USA. Kennedy, som ville avsluta det, var avlivad, despoten Nixon vid makten. För egen del var man kluven, USA,s gloria hängde på sned, men man visste ju att ingen i detta land kunde ha fel. Att det genomkorrupta samhälle vi ser idag, redan var långt framskridet då, kunde man inte ens i sin vildaste fantasi föreställa sig. Motparterna var Sovjet, DDR, Ceaușescu, Bresnev. Bara tanken på en Sovjetisk vinst i det kommande atombombskriget mellan stormakterna fick det att gå kalla kårar längs ryggen under det krigets dagar. Att atombombskrig inte kan vinnas, insågs inte av de flesta förrän långt senare.

Jag skriver detta för jag vet att det strävsamma folk som en gång byggde USA, de modigaste av våra anfäder, har likt oss som blev kvar förts bakom ljuset av ett gäng gangsters som kallar sig ekonomer och jag vet att om det ska komma någon förändring till stånd så måste den komma inifrån USA och den kommer att komma när den del av dess befolkning som i dag klassas som fattiga kommer till insikt. Till slut reser sig folket mot sina förtryckare, även när de gömmer sig bakom penningsystemets dimridåer. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli.