Käfteri med Schlaug

 Jag har käftat lite med Birger Schlaug om framtiden. Mitt senaste inlägg passar givetvis in i min framtidsbild, konstigt vore det väl annars, men det passar också bra till att återge här:

"Hej igen Birger!

Jag vet att du menar väl med dina inlägg, så vill inte vara oförskämd om du nu trodde det:) Jag vill bara få folk att inse att det samhällssystem vi har byggt upp, de senaste ett hundra åren eller så, nu har kommit till sitt slut.

Vi har sedan år tjugohundrafem passerat den maximala utvinningen av det medium som driver vårt samhälle, crudeoil. Oljan har genom sin lättillgänglighet, billiga utvinningsteknik med mera som du redan känner till, möjliggjort vårt samhälles expansionen av industri, transport, handel och vårt jordbruk. Världens befolkning har ökat till snart sju miljarder och våra pengar har kunnat ställas ut som framtida skuld alltid med förvissningen om att kunna återbetalas med sin ränta. En väldig expansion har skett av inom i stort sett alla sektorer av detta vårt så moderna samhälle och inräknat i detta är förväntade framtida finansiella avkastningar.

Förvissningen om en växande framtid har alltid kunnat garantera dagens skuld.

Men för att kunna skapa värde i alla dessa beviljade krediter måste det i framtiden finnas tillgång till den energi som driver alla de processer, transportera och distribuerar de produkter varpå krediterna till syven och sist baserar sig. En liter oljan innehåller en energimängd som motsvarar över trehundra timmars mänskligt arbete. En liter eldningsolja kostar idag cirka sju kronor, med moms. Tänk då så bortskämda vi är, att kunna leja någon som jobbar i trehundra timmar för sju spänn. Hur orimligt detta än kan förefalla så är detta vad vår ekonomi baserat sig på de senaste hundra åren.

Men nu när peakoil har passerats så kommer allt detta att ställas över ända. Eftersom allt det vi i dag kallar pengar alltid är någon annans skuld och dessa skulder har ställts ut med garanti på någon i den globala ekonomin säljbar produkt eller på en till dessa produkter häftad tjänst. Men den snart kommande bristen på billig energi gör att det blir omöjligt att producera dessa produkter. Vilket i sin tur leder till att våra skulder snart blir omöjliga att betala.

Detta faktum kommer att omöjliggöra det banksystem vi är häftade vid idag. Man kan helt enkelt inte ställa ut pengar som skuld om inte de framtida råvaror och den framtida energi finns som detta baserar sig på. Man kommer inte att kunna ställa ut något värde på pengar överhuvud taget. Inte ens guld. Guld går nämligen inte hellre att äta.

Vi kan således inte bedriva någon sorts global handel i en värld vars energitillgångar krymper. Oljan kommer därför inte att bli dyrare, den blir helt enkelt omöjlig att köpa eftersom vårt betalningsmedel inte kommer att kunna fungera. Hur ska vi kunna övertyga någon oljeschejk om våra bytesmedels värde i en värld där vi inte kan producera något?

Vår värld kommer således att bli lokal, med lokala produkter och lokala tjänster och våra framtida bytesmedel kommer att bli baserade på dessa förutsättningar, vare sig vi vill det eller inte.

Att oljan är en ändlig resurs är emellertid inget nytt för dem som styr vår värld, vilket avspeglas i västvärldens intresse för Persiskaviken regionen. Utan energi inga pengar. Utan pengar ingen kontroll. Utan kontroll anarki."

Birger skriver just på vad det verkar en mycket samhällskritisk serie inlägg, men han tror liksom de flesta att pengar är värdet och bortser från att det resurserna som är det riktiga värdet. Hela debatten kan följas här:

http://schlaug.blogspot.se/

Myt 1: "Investera Sverige ur krisen"