Leta i den här bloggen

söndag 27 januari 2013

Tjänstesamhällets utopi

Idag ska jag skriva lite om varför tjänstesamhället inte kan ersätta konsumtionssamhället.


Jag har, likt många andra, sedan många år insett att det är den fossila oljan som driver vår värld och att peakoil skulle inträffa någon gång. Men peakoil skulle troligen inte inträffa förrän långt fram i tiden och då efter min levnad. Jag har också alltid fått höra, från våra så kallade ledare, att det finns så många olika lösningar på peakoil att detta då inte skulle vara något problem längre.


Det finns väte, uran, torium, biogas, energiskog, sockerrör, majs och gud vet vad, har man fått höra. Med allt detta att tillgå, skulle vi utan vidare kunna driva vårt framtida samhälle i många, många år, enligt dessa samma självutsedda ledare. Sedan skulle ett nytt samhälle växa fram som inte var lika energikrävande som dagens. Jag har emellertid alltid varit misstänksam mot detta prat och i takt med hur den pågående energikrisen utvecklats har inga ersättningar till oljan visat sig. De politiska ledare som man trodde var maktkorrumperade, misslyckade, egotrippade, lögnhalsar och drömmare visar sig vara just de maktkorrumperade, misslyckade, egotrippade, lögnhalsar och drömmare man hela tiden trott.


Våra skuldpengar, som får sin legitimitet såsom samhällets enda betalningsmedel, genom att staten säger att de är det enda godkända betalningsmedlet att betala skatt med. Men eftersom våra pengar skapas som skulder med vidhäftad ränta måste det hela tiden skapas nya skulder och samhällets penningmängd/skuldsättning måste växa procentuellt med minst den takt varmed räntan på alla redan existerande skulder kräver.


Vem är det då som är en trovärdig skuldtagare? Jo, det är någon som äger en fast tillgång, eller tänker skaffa sig en. Ett hus, en gård, en fabrik eller någon annan fast ägd tillgång, vilken helst ska vara fastgjuten i marken. Omöjlig att flytta. Bilar, fritidsbåtar, utländska tillgångar, med mera känns inte som säkra tillgångar för en svensk bank. Men fasta tillgångar duger. Problemet börjar med att fasta tillgångar kostar energi att producera.


Bankerna godkänner bara de fasta tillgångar vi nämnt och inte de tjänster som landsfadern pratar om, som motvärde vid sitt pengaskapande. Vilket i sin tur förklarar varför tjänstesamhället är en utopi under det nuvarande paradigmet och att vår värld genom räntans krav måste växa exponentiellt. Enkelt va? Men inte särskilt bra för någon enda, vare sig människa eller djur.

lördag 26 januari 2013

Det femte steget.....


Jag har inte skrivit så värst många seriösa inlägg här på bloggen på länge. Om jag nu gjort det någon gång, vill säga. Men i alla fall så blir man så deprimerad inför den framtid som väntar, att det är svårt att skriva något seriöst. Nu har jag i alla fall tagit mig i kragen och ska försöka dela in hur jag kommit till den insikt om vår framtid som jag har fått. Här följer fem steg i insiktens tecken.
Steg ett:
Man är omedveten. I detta stadium upplever man att, visst finns det problem i vårt samhälle. Samhällets allmänna otack mot egna företagare som riskerar hem och härd, upplevs väl som det största problemet. Man jobbar dygnet runt för att hålla företaget på fötter. Räkna på jobb framför teven. Hoppas på det bästa. De anställdas löner måste prioriteras, själv får man ta vad som blir över. Om det nu blir något över. Tycker politikerna är väldigt självsäkra över hur länge landets egna företagare orkar. Man lever lyckligt mellan varven och kan kanske kombinera en och annan affärsresa med lite semester för familjen. Irritationen över hur samhället är organiserat kommer mest i samband med valtider men skapar bara fler frågor.
Steg två:
Man blir medveten om att det finns stora problem utanför företagets värld. Det man trodde våra så kallade ledare hade koll på, visar sig vara en utopi. Oavsett om det gäller klimatförändringen, överbefolkningen, de miljöfarliga utsläppen, utfiskningen av haven, den minskade biologiska mångfalden, storföretagens politiska makt, den ekonomiska instabiliteten eller den sociopolitiska orättvisan så är det fler och fler problem som fångar ens uppmärksamhet. I takt med globaliseringen får företaget mindre och mindre att göra.
Steg tre:
Man hör politikernas tjata allt oftare om en för evigt ökande tillväxt. Man kommer till insikt om att olja är det ämne som upprätthåller penningens värde. Hur ska denna tillväxt som våra så kallade ledare pratar om, kunna öka för evigt om nu olja är en ändlig resurs och detta på en ändlig planet? Frågorna hopar sig. Copernicus bevisade redan för över femhundra år sedan att vår planet är en rund liten, ändlig himlakropp som cirkulerar runt vår sol. Jag hittar via Youtube ASPO,s grundare Colin Campbell, vilken har en livslång erfarenhet i oljebranschen. Han säger att peakoil har inträffade 2005. Har inte ens för en sekund anledning att tvivla.
Steg fyra:
Näst efter peakoil blev jag i mitt fall varse de kommande riktigt stora problemen när jag kom till visshet i hur våra pengar skapas. Våra pengar skapas nämligen som skulder av våra banker, med en till skulderna häftad ränta, eftersom alla skulder har en ränta. Efter detta var det inte svårt att inse att vår värld för evigt måste växa, eftersom staten godkänt bankernas krediter såsom lagligt betalningsmedel. Man inser att i stort sett alla problem härstammar från detta penningsystems krav på en i exponentiell hastighet växande framtid. Alla resurser måste förbrukas för att kunna möta detta vårt penningsystems krav. Alla vill betala sina skulder om de kan. Liten som stor, gammal som ung. Alla resurser måste utvinnas i en exponentiellt ökande takt, vilket är en omöjlighet. Cancer och kärnvapenexplosioner är det enda kända fenomenen i vår värld som växer exponentiellt och alla vet hur de slutar.
Steg fem:
Man är totalt medveten de problem som väntar. Man inser att penningsystemet bara har två lägen kollaps eller tillväxt. Eftersom peakoil redan inträffat måste kollapsen följa. En för evigt ökande oljeutvinning är inte möjlig. Skulderna går visserligen att minska, åtminstone i teorin, men detta lär sluta med folkligt upplopp, anarki, kaos, revolutioner. Skuldernas utställare blir uppbackade av till dem medlöpande politiker. Folklig skuldsättning ersätts av statlig. Fortsatt tillväxt innebär emellertid fortsatt förbränning av fossila bränslen, vilket kommer att ödelägga planeten genom en till koldioxidutsläpp galopperande uppvärmning av det enda hem vi har. I alla fall enligt Tim Garrett, som vi väl måste räkna som världens numera ledande klimatforskare. Skulderna går visserligen att skriva av, dödförklara, utplåna och därmed utplåna kravet på en för alltid växande framtid. Men detta hjälper föga. Vem vill ha pengar vars värde i energibristens framtid bara kan minska? En tsunami sköljer över en och nästan alla andra problem blir till ett intet. Man inser att pengar i en framtid inte kommer att kunna användas genom att bli utställda som anspråk på en växande framtid. Man inser att pengar med räntebärande anspråk inte kan ställas ut överhuvudtaget. Man inser att vi utbildar våra barn till en framtid som inte finns. Man inser att vi står inför mänsklighetens hittills allra största utmaning. Ett globalt system med anspråk på vår planets råvaror skall nollställas och inget nytt kan genom pennings löften skapas i dess ställe. Vår framtida värld måste bli i självförsörjningens tecken, småskalig och lokal. Men nästan all kunskap härom, som våra fäder med självklarhet hade, är bortglömd. Samhället har lärt oss att anpassa oss inför framtiden genom att lösa dagens problem, eftersom gårdagens är redan lösta. När vi inser att ingen mänsklig problemlösningsförmåga i världen, räcker till för att ta oss ur vårt nuvarande predikament, kommer hoppet att slockna och ersättas av ett kvävande mörker och förtvivlan. Endast de unga som i åratal förberett sig har en chans och hur många är det?
Välkomna till vår enda framtid.

torsdag 24 januari 2013

Mat

Att vi står inför stora problem inom de närmaste åren borde väl vara klart för alla, utom förstås våra politiker. I det rosa skimmer de sprider, när de öppnar sina ansiktshål, finns inte ett enda problem. I alla fall inte på denna planeten. Men ännu så länge finns, tack och lov, ett något så när fritt internet så man behöver inte lyssna på deras svada. Man kan ännu söka sig information själv och försöka utsortera om den är relevant eller inte.

Jag försöker följa de bloggar som finns uppradade här på sidan. Ja, jag hinner inte läsa allt, men några timmar varje kväll blir det i alla fall. På tal om bloggar så var det mycket tjat om vår köttproduktion i nyheterna här om dagen. Kan ju kanske vara värt besväret att se en något annorlunda syn på saken:

http://matochjordbruksnatverket.wordpress.com/

Jag ska lägga upp mer bloggar för odling och djurhållning snart, eftersom den tiden nu närmar sig.

söndag 20 januari 2013

Rökt tupp

Jag har äntligen fått till en skorsten på kokgrytan, så nu ska det bli tuppslakt av. Fem stora feta tuppar ska hamna i frysen och en ska bli varmrökt/grillad tupp på en gång. Det vattnas i munnen redan. Jag skulle slaktat ut tupparna redan i höstas, men hade ingen skorsten på kokgrytan. Det blir inget vidare drag i grytan utan skorsten, så tupparna har levt på övertid ett tag. Men nu är deras dagar räknade. Vad har en kokgryta nu med tuppslakt att göra, kan man då undra. Jo det är mycket lättare att plocka bort tupparnas fjädrar när man doppat dem några gånger i grytans kokhetta vatten. Jag har provat att varmröka flådd tupp, men inte går det upp mot ett knaprigt, grillat tuppskinn. Det sitter även mycket fett under skinnet som smälter av grillvärmen och blir till hjälp vid grillningen.

Bättre än grillad/rökt tupp finns inte. Man delar tuppen längs med ryggraden, kryddar med salt, peppar och lite vitlök efter behag och sedan in i varmröken i en timma vid hundra grader blir bra och lagom. En näve alspån på en plåt ovanför grillkolet så blir det lite uppfriskande röksmak på hela härligheten.


fredag 18 januari 2013

Permakultur och separator

Det är mycket prat på överlevnadsbloggarna om permakultur och dylikt nonsens. Jag kallar det nonsens eftersom vi har så kort odlingssäsong här i den kalla, bistra norden. Permakultur förutsätter att man kan skörda odlingarnas avkastning året runt. De som sprider permakulturens frälsning bor nästan alltid i de varmare delarna av vår planet, där man kan göra just så.

På grund av vårt kalla klimats korta odlingssäsong är vi därför nästan totalt beroende av djur för att få tag i de livsviktiga äggviteämnen som är nödvändiga för vår överlevnad. Kor, getter, höns, får kräver i sin tur större uppodlade ytor på vilka foder kan planteras och skördas. Detta är inget nytt påfund utan var en självklarhet för den allra simplaste bondtölp för ett par hundra år sedan.

Tankarnas logiska följd leder till att med tanke på att närmaste mejeri finns i Skara, så köpte jag en separator på blocket idag. En gammaldags handvevad hederlig separator gjord nittonhundratrettio nånting. Det görs fortfarande nya i Ukraina om någon nu är intresserad av att skaffa sig en. Tretusenfemhundra pistoler och en är din: www.ekohemmet.se/ . Detta är givetvis gratisreklam så jag ska begära rabatt nästa gång jag beställer något därifrån:)

För de som inte är så insatta ska jag tala om att med en separator kan man sära på mjölkens fett till skummjölk och grädde. Av grädden kan man sedan kärna smör och av skummjölken kan man göra ost eller göra som förr då den helt enkelt oftast gavs till mjölkens rättmätiga ägare, kalvarna. En ko kan mjölkas i cirka tio månader, sedan från den vila sig ett par månader innan det dags för nästa kalv att födas. En ko har inte mycket till variation under sitt enkla liv, men kan ändå tyckas vara rätt så nöjd trots allt.

Jag ska inte tjata mera utan bara avsluta dagens inlägg med att jag får kalla kårar om nätterna när jag vaknar genomsvett inför tanken på att senast inom något år kommer den flytande, lättutvunna oljans energi att bli till en bristvara. Den olja som driver i stort sett allt i vår civiliserade värld. Vad i helvete ska efter den dagen transportera mjölken till Skara för separering så att ICA-snabbköp kan fortsätta sälja grädde, ost, smör, mjölk i sina affärer? Och hur ska folk få tag i pengar att köpa den med? Och hur ska det bli möjligt att få folkets förtroende för vår nya kommande fiatvaluta, som skapats i den värld vars energitillgångar krymper? Jag bara undrar, som den simple fattige medborgaren jag är. Men om någon högutbildad politiker, ekonom eller annan förståsigpåare har ett vettigt svar att komma med så är ni så hjärtligt välkomna. Men det svaret ska basera sig på de lagar som specificerar sig på entropilagen och inga ekonomiska idiotiska fantasier.

tisdag 15 januari 2013

Do the math

Jag har lagt till en blogg som borde vara given på alla domedagsbloggar, lika min då. Tom Murpys Do the math.

http://physics.ucsd.edu/do-the-math/

Läs om hans odiskutabla slutsatser väldigt noga. Bland alla godbitar har han räknat ut att om vi fortsätter förbränna kolbaserad energi i samma exponentiellt växande hastighet som hittills så når vi kokpunkten på planetens yta om mindre än etthundra år.

Tja, det drabbar ju inte mig och det är väl huvudsaken tycks de flesta resornera.

söndag 13 januari 2013

17000 miljarder planeter

Det finns visst 17000 miljarder jordliknande planeter i vår vintergata med möjligheter till att husera liv i alla dess former. Kanske till och med människoliknande varelser. I alla fall stod det så på RT härom dagen och även Sveriges Radios text-teve lite senare. Men om dessa planeters naturliga urval kommit till nivån för ekonomer framgick inte.

Alla på den här planeten känner väl i alla fall till kreditkrisen, miljökrisen och resurskrisen, hur det är på de andra 17000 miljarderna planeter får vi aldrig veta. Hur som, så är dessa tre kriser endast symptom på en och samma kris nämligen penningkrisen. När landsfaderns finansprofet förespråkar en inflation på två procent säger ingen emot. Vi antas alla ha ett gemensamt intresse av låg inflation. Men idag har bankerna i västvärlden blåst upp en bubbla i vad man kan kalla en deflatorisk inflation med stigande priser på finansiella tillgångar som aktier eller bostadspriser, alltså en finansiell inflation, samtidigt som vi sedan långt tid tillbaka har stillastående eller till och med sjunkande reallöner. Alla dessa skulder måste motsvaras av framtida verkliga värden som bara kan finnas om det finns energitillgångar i motsvarande grad.

Att vårt finansiella system förutsätter en ständigt ökande skuldsättning och därmed ökande energitillgång för att kunna möta kravet på skuldernas ränta, borde vara välkänt av dem som här läser. Men nu när de bästa av världens oljefält sinat, kommer vi att få uppleva en allt dyrare olja och denna vår olja går helt enkelt inte att ersätta med något vi idag känner till. Därför kräver denna, av brist på billig olja, orsakade finansiella inflationen att indragningar görs i den reella världen, för att kompensera för denna allt dyrare olja. Pensionsåldrar måste höjas. Arbetsoförmögna måste arbeta. Sjuka måste arbeta. Gamla får ligga i sina blöjor dagarna i ända. Polisen kan inte komma. Livsnödvändiga mediciner kan inte längre subventioneras. Allehanda nedskärningar beslutas i den välfärd vi i västvärlden tagit för given. Men i den världsdel vars naturresurser vårt välstånd mestadels baserar sig på, finns det ingen och kommer aldrig att finnas, någon välfärd att dra in. De skall i resurskrigens accelererande takt bombas till tystnad. Mail, Syrien, Libyen, Irak, Afghanistan, Etiopien, med flera länder som råkar befinna sig runt vårt samhälles nödvändiga livselixir. För Nigerias fattiga folk är denna tystnad sedan länge genomförd. Kommande resurser för fortsatt öka skuldsättning av västvärldens folk ska tillförskansas genom ett alltmer ökande våld eller hot därom.


Men konkursfärdiga bankers ljusskygga ägare ska givetvis räddas och deras skulder överföras till de naiva, i demokratins namn röstberättigade, som röstat på deras lismande företrädare. Framtidstroende naiva småföretagare och småhusköpare ska däremot utan pardon helst ställas på bar backe.

Jag skriver inte så mycket på bloggen längre eftersom man blir så trött på hela denna värld och mest på vanligt folks oförmåga att inse det falsarium vi lever i. Det måste betyda att det är enklare att lyssna till våra så självutnämnda ledares löften om en gryende framtiden då gränsen för vår levnadsstandard, trots all orimlighet, ska flyttas fram än mer. Men ingen av dessa ledare kan inse och än mindre förklara termodynamikens andra lag och det slut som till slut kommer. 

Ändliga resurser är nämligen just bara ändliga.

onsdag 9 januari 2013

Thomas Whipple

Har ni lyssna på Thomas Whipple, före detta rådgivare åt CIA? Han förklarar här ett och annat samband.


tisdag 8 januari 2013

Söndra och härska

Att härska genom att söndra har utövats sedan romarnas härjningar. Romarnas krigföringsmetoder gick ut på att splittra folken genom att hålla isär byarna, varefter byarna kunde bekämpas en och en och folken därmed i mindre grupper i stället för som en gemensam armé. Dagens romare kan mycket väl symboliseras av bankernas ägare som fört ett dolt utsugningskrig mot både folk och planet i snart sextio år. I stort sett alla myndiga medborgare i dagens samhälle är satta i skuld. Bostäder skall ägas så att folk tror sig bli ”rika” på sina bostadsskulder, efter vi fått oss itutat att hus alltid stiger i ”värde”.

Unga uppmanas att studera och de utbildningar som förr klarades av genom tvååriga yrkesutbildningar, eller lärlingsutbildningar, har fått sin status höjd till högskolenivå och utbildningstiden förlängd till en fyra, fem år. Detta utan att vare sig krav eller verklig kompetens ökat. Tror samhällets företrädare att dagens ungdomar dummare än gårdagens? Hur som, så har samhällets skuldsättning höjts och kallas av dess företrädare för tillväxt utan att de flesta förstår att tillväxt och skuld är samma sak, sett ur det ekonomiska systemets synvinkel.

Unga ska flytta till lägenhet så snart de slutat skolan vilket givetvis sker genom skuldsättning. De miljoner en etta med pentry är ”värd” har inte många på sig, så nya skulder skapar tillväxt och ”pengarna” till räntan på alla skulder ska skapas genom en aldrig sinande ström av nya blåögda skuldtagare.

Barn hinner knappt födas förrän de hamnar på dagis. Båda föräldrarna måste jobba heltid och helst dubbel sådan för klara av skulderna på sina hus och nyrenoverade vita kök, sista modet och en tur till Thailand. Senaste skriket i bilväg på garageuppfarten framkallar avundsjuka från på grannarna, men får giriga banktjänstemän att lyfta på mungiporna.

Skuldbrasan hålls vid liv med våra politikers goda minne och deras tro på att planetens resurser finns i en outsinlig mängd för all tänkbar framtid. De inser inte att ränta på räntebelagda skulder blir till en exponentiellt ökande skuldsättningsspiral vars slut ingen levande vill uppleva. All denna idioti skulle kunna avslutas genom att av staten skapade pengar införs i samhället för att lösa dagens obetalbara skulder och varför sker inte så? Dagens ekonomiska system och dess krav på en för evigt ökande skuldbas blir snart en omöjlighet att upprätthålla, trots landsfaders löften härom. Vår tro på politikerna är stark, måste man konstatera, eftersom minsta barn kan förstå att evig tillväxt inte kan existera på en ändlig planet. När allt faller, lär inte landsfaderns popularitet och stödet från dagens naiva medborgare kunna hålla lynchmobbarna borta.


fredag 4 januari 2013

Odling

Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Så snart är det vår. Men innan dess är det dags att så. Så vadå?? Att så innebär för det mesta att man har planer på att odla något. Men för att kunna odla måste man ha en liten plätt med jord och kunskap om hur att göra. Jag har lärt mig mycket genom att läsa på Alternativ som är upplagd bland bloggarna här i kanten. I övrigt har jag lärt mig hur man inte ska göra genom mina misstag.

Jag tänker inte lära någon att odla något, men här kommer en länk till de grunder man bör följa: