Vi
har sedan tjugohundrafem passerat den maximala utvinningen av det
som driver vårt samhälle, crudeoil. Oljan har möjliggjort vårt
samhälles expansionen av industri, transport, handel, jordbruk och i
tron på att detta ska vara för evigt har världens befolkning ökat
till snart sju miljarder människor. En väldig expansion har skett
av i stort sett alla sektorer av detta vårt så moderna samhälle
och inräknat i detta är, jag tror jag kallar det, finansiella
förväntningar. Detta eftersom våra skuldpengar bara ställs ut av
bankerna under förvissningen om att den växande framtiden
garanterar dagens skuld.
Men
för att kunna skapa värde i alla dessa beviljade krediter måste
det i framtiden finnas tillgång till den energi som driver alla
industrins processer och skapar de produkter varpå krediterna till
syven och sist baserar sig. Man säger att en liter oljan innehåller
en energimängd som motsvarar över trehundra timmar mänskligt
arbete och jag tror inte detta är någon överdrift. En liter
eldningsolja kostar idag cirka sju kronor. Tänk då så bortskämda
vi är, att kunna leja någon som jobbar i trehundra timmar för sju
spänn. Hur orimligt detta än kan förefalla så är detta vad vår
ekonomi baserat sig på de senaste hundra åren.
Men
nu när peakoil har passerats så kommer allt detta snart att ställas
över ända. Det blir omöjligt att skapa de produkter vars
försäljningsvärde skulderna baserade sig på när de togs. Detta
faktum kommer att omöjliggöra det banksystem vi är häftade vid
idag. Man kan helt enkelt inte ställa ut pengar som skuld om inte de
framtida råvaror och den energi finns som detta baserar sig på. Man
kommer inte att kunna ställa ut något värde på pengar överhuvud
taget. Inte ens guld. Guld går nämligen inte att äta.
Att
oljan är en ändlig resurs är emellertid inget nytt för dem som
styr vår värld, vilket avspeglas i västvärldens intresse för
Persiskaviken regionen. Utan energi inga pengar. Utan pengar ingen
kontroll. Utan kontroll anarki.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar