Leta i den här bloggen

onsdag 22 augusti 2012

IMF pratar om skuldfria pengar

Vi närmar oss slutet på en två-trehundra år lång ”utveckling” av västvärldens mänskliga livskvalitet. Vårt komplicerade samhälle håller nämligen på att kollapsa. Den livskvalitet vi nu åtnjuter är emellertid så självklar för de flesta, att ingenting kan vara självklarare. Våra största problem består i färgen på villans köksluckor och hur vi fördela våra föräldraledigheten. Ungdomar har givetvis inte en susning på annat än att affärerna tillhandahåller våra livsmedel, men även vi äldre tar numera samma framtid för given. Inte många reflekterar över vad som driver vår värld och de gränser som naturen satt. De vänner och släktingar jag förklarar denna vår snart krympande framtid för, bemöter mig med bestörtning och kallar mig för domedagsprofet. Men att det finns gränser kommer snart att få erfaras.

Jag har varit företagare i över trettio år. Jag vet vad det innebär att jobba i upp till tre-fyra dygn i streck utan sömn, för att få en leverans klar i tid. Jag vet vad det innebär att ha ett tiotal anställda som inte har samma syn på detta som mig, den inför Gud ansvarige företagaren. Först skatten sedan lönen i slutet på månaden är det enda självklara. Jag vet vad det innebär att ha skulder på flera miljoner. Jag vet vad det innebär att ha kronofogden flåsande i hälarna, att få huset utmätt, att bli hotad med uppsagda krediter. Anställningstrygghet är till för anställda och småföretagare är till för att skjutas, ungefär. Skamkänslan över grannar blickar över att vara kvarterets ”rikaste” byts snabbt ut mot kvarterets fattigaste.

Jag har uppfunnit, utvecklat och patenterat ett tjugotal produkter. Varav utvecklingsfasen var den roligaste delen och att skriva patentansökningarna det svåraste. Produkternas lycka har emellertid varierat och det man trott minst på har sålt bäst. Att följa en ny produkts framgång och motgång är som att följa ett barns utveckling. Ibland motgångar ibland framgångar. Tester och prov har jag aktat mig för att ge mig in på. Istället har enkelheten och användarvänligheten lockat. Så har jag hållit på i över trettio år. Nya produkter, nya konstruktioner, blandade framgång och motgångar.

Tills jag en dag för fem år sedan, då jag av en ren slump ställde mig frågan, vad är pengar och var kommer de ifrån? När jag då efter inte allt för långt snokande i dagens informationsöverflöd kom på att pengar är skuld, med en till skulden häftad procentuell ränta, förändrades mitt liv. Jag såg på världen med klara och totalt förändrade ögon. Jag vet vad en exponentiell tillväxt är och om det är ett penningsystem som växer eller bakterier spelar ingen som helst roll. Jag såg girighetens ansikte lysa bakom fasader av nobelpris och aktieutdelningar och jag visste att den dag snart skulle komma då detta, idag världsomspännande skuldsystem, skulle komma till sitt mattematiska slut. Jag visste även att den ändliga resurs, som åstadkom värde i utställda skulderna skulle nå sitt utvinningsmaximum. Där är vi nu, även om de flesta ännu inte insett detta, vårt öde.

Hur kommer då skuldernas ägare att göra för att behålla sin nuvarande makt? Införa en ny guldbaserad valuta och förstatliga guldet? Lägga under sig världens sista stora oljetillgångar? Båda delar? Tja, om man ser till de pågående världshändelserna, så är det utvecklingen i mellanöstern den som tilldrar sig mitt intresse. Oljan är och har varit den i huvudsak största värdeskaparen i ställda skulder de senaste hundra åren.

När nu IMF, som är en konstruktion av BIS, kommer ut med information om att oljetoppen är nådd och skriver om skuldfria pengar, då är den punkt nådd då att man tror att världens totala undergång är nära. När skuldutställarnas värsta maffioser och konstruktörer börjar prata om skuld- och räntefria pengar då kan helt enkelt inte världens undergång vara långt borta.

Den som lever får se.

Inga kommentarer: