Leta i den här bloggen

onsdag 15 augusti 2012

EROI

Jag ska köra lite egna slutsatser om lite av de misstankar jag länge haft, men som jag nu ser som bekräftade i Charles Halls alldeles eminenta bok ” Energy and the Welth of Nations”. Inte för att jag på något sätt vill jämföra mina amatörmässiga slutsatser med Charlie Halls, men det är jag som skriver denna blogg och det är frivilligt att läsa den.
Charlie nämner inte skuldpengarnas koppling till energi i direkta ordalag, i alla fall inte hittills, men han visar med grafer och text vad vår ekonomi står inför. Kopplingarna drar jag hittills själv. Men jag lovar att återkomma när jag läst hela boken.
En kry människa har en maximal genom eget muskelarbete en produktiv energiproduktion på cirka 100 watt/timma. En sådan person som arbetar i 10 timmar ger alltså 1000 watt-timmar energi. Med andra ord, genom att arbeta bokstavligen som en slav, kan en person producera ungefär 1 kWh per lång dags arbete. För detta arbete är vi vana att betala mellan 50 till 90 öre i de flesta delar av detta land. Visst, det är under förutsättning som elektrisk, inte mekanisk energi men min poäng är att belysa den enorma klyftan mellan den energiintensitet som vi hittills varit möjlig, och den energiintensitet som snart kommer att vara möjlig. Den extrema billighet som gör denna energiintensiteten möjligt är en produkt av det faktum att vi hittills kunnat använda oss av oljans lagrade fossila solljus. Detta är inte något som vi vare sig kan eller som vi kommer att kunna kopiera med någon nu känd förnyelsebar energikälla. Vilket i sin tur är en självklar följd av termodynamikens lagar. Det unika är egentligen att oljan bildats överhuvudtaget så som fysisk företeelse.

EROI, Charlie Hall,s uttryck, ”Energy Return On Investment”, översättes enklast med, ”energins utvinningskostnad”. Det säger sig självt att ingen av ren självbevarelsedrift lägger ned mer energi på att utvinna energin än den ger netto tillbaka. Peakoil passerades någon gång mellan 2005 och 2009, enligt den ledande forskningen. Att inga oljebolag eller politiker erkänner detta är en annan femma, för deras makt och rikedom baserar sig helt och hållet på vårt samhälles energitillgångar. Att tiga i detta sammanhang är att ljuga, men eftersom de inte har någon lösning väljer de ändå att tiga.
Vi kan snart inte fortsätta att få vår energi från de fossila bränslen så mycket längre till, även om vi inte bryr oss om klimatförändringar eller ekosystemets hälsa. 

Den billigaste och rikligast förekommande, av de fossila bränslena, kol, skulle kunna ersätta en del av den olja som försvinner, men detta medför en uppsättning ganska omedelbara kostnader. Och om vi övergår till en kolbaserad energi, trots att de krympande koltillgångarna medför att vi måste ta av de allt smutsigare kollagren. Detta kommer att blottlägga nya kostnader genom ökade utsläpp, höjda atmosfäriska koldioxidhalter för att åter dra ned ekonomin på ganska kort tid t.ex. genom sjukvårdskostnader, torka och andra följder. För att nu inte ens prata om de kostnader det innebär att konvertera kol till ett flytande bränsle som går att använda i vårt transportsystem.

Det nuvarande, tillfälliga överflödet av billig naturgas kan liksom andra fossila bränslen inte på något sätt fylla det växande tomrummet efter oljan. Bara att lagra, förbränna och transportera gas är en helt annan sak än att göra det samma med en vätska, så som oljan. Det kommer emellertid komma att finnas gott av olja till ett pris på motsvarande över $ 100/fat, mätt i dagens dollarvärde. Priset på oljan kommer dock att fluktuera väldeliga framöver, för att slutligen i takt med möjligheten att, i takt med den kommande bristen, att göra det omöjligt att åstadkomma värde i ställda skulder i vår del världen. 

Egna slutsatser: 

Att peakoil passerats betyder inte att oljan är slut, men det betyder att möjligheten att skuldsätta folk försvinner. För den energi som ska möjliggöra den framtida återbetalningen finns ju inte. Vilket i sin tur innebär att vårt nuvarande skuldbaserade penningsystem går mot sin snara död.

Problemen, som börjar nu synas runt oss och den pågående bankkrisen är beviset. Att skapa pengar genom skuld baserar sig ju helt och hållet på vår framtida tillgång på den energi som ska skapa värde i de ställda skulderna. Tillgången på en framtida energi är nämligen skuldsättningspengarnas moder, energi är det som driver tillverkningsprocesserna och dess avkastning är pengar och jag ser fortfarande frågan om vad som ska kunna utgöra bytesmedel i framtidens allt energifattigare värld så som olöst.

Jag lär återkomma snart.

Inga kommentarer: