40
års kreditskapande har nått vägs ände. Centralbanksystemets och
därmed storfinansens England och dess maktimperium är slut. BIS kan
slänga sig i väggen. Världens resursbas är förbrukad och endast
kaos återstår. Neoklassiska ekonomer tar bara med arbete och
kapital när de gör sina sinnessjuka beräkningar om vår ekonomi.
Att det skulle behövas något mer för att skapa värde i våra
utställda fordringar finns inte med i deras tankevärld. Att den
råvara som vi tycker är dyrt att betala femton spänn per liter av,
skulle kunna ha ett annat värde än utvinningskostnaden och
raffineringskostnaden, finns inte på dessa ekonomers skala. Att ta
upp den råvara som generar en mängd exergi/arbete motsvarande 10
kWh per liter, till mer än utvinningskostnaden finns inte.
För
att ta ett exempel. En modern dieseldriven bil som väger 1500 kilo
förbrukar cirka 0,6 liter bränsle under sin förflyttning på en
mil. 0,6 liter diesel kostar idag cirka 9 kronor. Om då oljans värde
är 15 kronor per liter så skulle det väl finnas någon arbetslös
djävel som vill putta min bil en mil mot en ersättning på 9
kronor?
Givetvis
finns det ingen människa som med mindre än en revolver mot
tinningen ens skulle komma på tanken att putta någons bil så långt
för så lite, om nu någon ens skulle klara det rent fysiskt. Jag
tycker detta exempel säger det mesta om hur vi alla tar det ämne
som driver vår värld för given och hur mycket vår värld vilar på
billiga transporter. Tillverkningen och transporten av en produkt dit
den ska användas måste vara billigare än att direkt tillverka
produkten där den ska användas, annars skulle det inte kunna finnas
någon parasit till mellanhand som kan tjäna på transaktionen. Av
samma anledning måste oljan klassas som en råvara och inte som den
rena energi den är. Den kan bara vara billig om den klassas som en
råvara. Nu är det så att av världens 80 oljeproducerande länder
så har 60 ”peakat”. De har nått sitt utvinningsmaximum och är
sedan 2005 på nedgång.
http://truecostblog.com/2012/01/21/countries-by-peak-oil-date-2011-data-update/
De
senaste årens stora stjärna på oljeproducenternas himmel är
Ryssland, som trots att deras peakoil ägde rum redan 1987 är
världens största oljeleverantör och den riktigt stora energikrisen
lär inledas med att Ryssland slutar exportera sina 12 miljoner fat
av flytande guld till västvärlden och i stället behåller den för
eget bruk. 80 procent av den energimängd vi förbrukar kommer från
fossila källor och visst är det jag skriver en domedagsprofetia,
men på vad beror annars dagens ekonomiska kris?
Varför
har annars USA, som dessutom är banksternas paradis nummer ett på
jorden, detta enorma intresse av de torra ofruktbara länderna runt
persiska viken? Kan det bero på något annat än att den snart
kommande bristen på olja. Den Amerikanska livstilen är inte
förhandlingsbar, sa psykopaten G.W. Bush. Men trots borrningar både
när och fjärran har det inte lyckats att producera mer olja än de
88 miljoner fat per dag vi konsumerat dagligen sedan 2007. Jag tror
det finns ett mycket stort samband, till och med samband nummer ett,
mellan bristen på billig energi och den nu inledda ekonomiska
krisen.
Det
finns alldeles för många som tror på alla möjliga och omöjliga
idéer om alger, torium, etanol, oljeskiffer, tjärsand, fan och hans
mormor, som ska komma och rädda oss. Men för ett globalt
pengasystem vars kreditpengar kräver evig exponentiell tillväxt
finns det ingen lösning. Skuldfria pengar då? Skuldfria pengar
skapade av en genomsnäll, omtänksam stat, vars ledare inte består
av egotrippade psykopater? Det är väl lösningen? Men som jag
skrivit förut, om vi ska kunna ge ut pengar, papperslappar, digitala
ettor och nollor på ett konto, måste det finnas en statisk eller
ökande resursbas att ta av i även framtiden. När denna resursbas
är krympande, hur fan ska man då kunna ge ut papperslappar med ett
påstått garanterat värde? Det värdet kan man köra upp därbak.
Skuldfria pengar hör hemma i den tid av nästan oändliga resurser
som fanns när Brenton Woods avtalet skrevs under. Då och bara då
kunde maktens företrädare visat sig vara de ledare de utgav sig
vara. Trettiotalets ekonomiska kris berodde inte på någon
resursbrist och kommer att te sig som en västfläkt mot den kris som
nu börjat. Den som lever får se vad framtidens eventuella
historiker har att säga om nittonhundratalet.
Jag
kommer nu inte att skriva så mycket mer inom det som berör vår så
kallade ekonomi. För den som är intresserad finns Lincolns blogg och den blogglista som ni finner i höger bildkant.
Jag känner inte att jag kan tillföra så mycket mera, om jag nu har
tillfört något. Jag kommer däremot att försöka skriva lite om
det kaos jag tror snart kommer. Hur man kan förbereda sig och så
vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar