Leta i den här bloggen

torsdag 26 juli 2012

40 års kreditvansinne


40 års kreditskapande har nått vägs ände. Centralbanksystemets och därmed storfinansens England och dess maktimperium är slut. BIS kan slänga sig i väggen. Världens resursbas är förbrukad och endast kaos återstår. Neoklassiska ekonomer tar bara med arbete och kapital när de gör sina sinnessjuka beräkningar om vår ekonomi. Att det skulle behövas något mer för att skapa värde i våra utställda fordringar finns inte med i deras tankevärld. Att den råvara som vi tycker är dyrt att betala femton spänn per liter av, skulle kunna ha ett annat värde än utvinningskostnaden och raffineringskostnaden, finns inte på dessa ekonomers skala. Att ta upp den råvara som generar en mängd exergi/arbete motsvarande 10 kWh per liter, till mer än utvinningskostnaden finns inte.

För att ta ett exempel. En modern dieseldriven bil som väger 1500 kilo förbrukar cirka 0,6 liter bränsle under sin förflyttning på en mil. 0,6 liter diesel kostar idag cirka 9 kronor. Om då oljans värde är 15 kronor per liter så skulle det väl finnas någon arbetslös djävel som vill putta min bil en mil mot en ersättning på 9 kronor?

Givetvis finns det ingen människa som med mindre än en revolver mot tinningen ens skulle komma på tanken att putta någons bil så långt för så lite, om nu någon ens skulle klara det rent fysiskt. Jag tycker detta exempel säger det mesta om hur vi alla tar det ämne som driver vår värld för given och hur mycket vår värld vilar på billiga transporter. Tillverkningen och transporten av en produkt dit den ska användas måste vara billigare än att direkt tillverka produkten där den ska användas, annars skulle det inte kunna finnas någon parasit till mellanhand som kan tjäna på transaktionen. Av samma anledning måste oljan klassas som en råvara och inte som den rena energi den är. Den kan bara vara billig om den klassas som en råvara. Nu är det så att av världens 80 oljeproducerande länder så har 60 ”peakat”. De har nått sitt utvinningsmaximum och är sedan 2005 på nedgång.

http://truecostblog.com/2012/01/21/countries-by-peak-oil-date-2011-data-update/

De senaste årens stora stjärna på oljeproducenternas himmel är Ryssland, som trots att deras peakoil ägde rum redan 1987 är världens största oljeleverantör och den riktigt stora energikrisen lär inledas med att Ryssland slutar exportera sina 12 miljoner fat av flytande guld till västvärlden och i stället behåller den för eget bruk. 80 procent av den energimängd vi förbrukar kommer från fossila källor och visst är det jag skriver en domedagsprofetia, men på vad beror annars dagens ekonomiska kris?

Varför har annars USA, som dessutom är banksternas paradis nummer ett på jorden, detta enorma intresse av de torra ofruktbara länderna runt persiska viken? Kan det bero på något annat än att den snart kommande bristen på olja. Den Amerikanska livstilen är inte förhandlingsbar, sa psykopaten G.W. Bush. Men trots borrningar både när och fjärran har det inte lyckats att producera mer olja än de 88 miljoner fat per dag vi konsumerat dagligen sedan 2007. Jag tror det finns ett mycket stort samband, till och med samband nummer ett, mellan bristen på billig energi och den nu inledda ekonomiska krisen.

Det finns alldeles för många som tror på alla möjliga och omöjliga idéer om alger, torium, etanol, oljeskiffer, tjärsand, fan och hans mormor, som ska komma och rädda oss. Men för ett globalt pengasystem vars kreditpengar kräver evig exponentiell tillväxt finns det ingen lösning. Skuldfria pengar då? Skuldfria pengar skapade av en genomsnäll, omtänksam stat, vars ledare inte består av egotrippade psykopater? Det är väl lösningen? Men som jag skrivit förut, om vi ska kunna ge ut pengar, papperslappar, digitala ettor och nollor på ett konto, måste det finnas en statisk eller ökande resursbas att ta av i även framtiden. När denna resursbas är krympande, hur fan ska man då kunna ge ut papperslappar med ett påstått garanterat värde? Det värdet kan man köra upp därbak. Skuldfria pengar hör hemma i den tid av nästan oändliga resurser som fanns när Brenton Woods avtalet skrevs under. Då och bara då kunde maktens företrädare visat sig vara de ledare de utgav sig vara. Trettiotalets ekonomiska kris berodde inte på någon resursbrist och kommer att te sig som en västfläkt mot den kris som nu börjat. Den som lever får se vad framtidens eventuella historiker har att säga om nittonhundratalet.

Jag kommer nu inte att skriva så mycket mer inom det som berör vår så kallade ekonomi. För den som är intresserad finns Lincolns blogg och den blogglista som ni finner i höger bildkant. Jag känner inte att jag kan tillföra så mycket mera, om jag nu har tillfört något. Jag kommer däremot att försöka skriva lite om det kaos jag tror snart kommer. Hur man kan förbereda sig och så vidare.

Inga kommentarer: