Nu
när oljan har peakat och utvinningen snart befinner sig i
nedförsbacken, vad finns det då kvar att slåss om? Varför skulle
ett Ryssland i resursbristens tid hota ett resursmässigt utarmat USA
eller för den delen ett likaledes Europa. Det finns ju inga
intressen kvar att försvara. Ett land eller en kontinent tömd på
resurser är ett område med ett ruinerat folk och det finns inga
nya kontinenter kvar att tömma på resurser. Anspråken på pengar är
slut, för bara planetens resurser kan skapa värdet i de utställda
anspråken. Skuldutställarnas sista dagar har kommit och med dem
anspråken på värde. Den ärliga världen har kommit.
Låt
oss nu vara storsinta mot girighetens kreatur, även om det inte blir
lätt. Många i vårt land har eller kommer att få uppleva förföljelse från inkassoföretag, bli vräkta från sina bostäder,
bli förnedrade på grund av arbetsbrist, trots nästan alla
människors vilja att göra rätt för sig. Detta blir inte lätt att
glömma. Det är få som hamnat i arbetslöshetens förnedring som
inte skulle vilja haft det jobb som samhället kräver att alla ska
ha. Men samhället har brustet i sina jobbskaparlöften och skyller
sitt misslyckande på individen. Samhället kräver att vi ska ha ett
jobb men förföljer de arbetslösa och kräver att de ska skaffa det
jobb som inte finns. Men detta kommer nu till sitt slut, oavsett vad
inkassoföretagen, samhället och girigheten säger. Snart får
girigheten se de sista dagarna av sin arbetsfria inkomst. Den ärliga
tiden har kommit och de pengarnas anspråk fler och fler av oss får
känna verkningarna av har tagit slut. Det slutgiltiga anspråken i
form av utställda derivat exploderar snart och med dem världen som
vi känner den. Låt oss därefter starta den mänskliga tidsåldern.
Den
nya tiden jag skrivit om i tidigare inlägg har kommit och dess
konsekvenser tål att upprepas. Nästa värld blir hjälpsamhetens,
kamratskapets och gemenskapens tidsålder, för endast så kan vi
överleva som art. Bara genom att hjälpa varandra kan vi byta värde
i form av arbete med varandra och endast de som anpassar sig till
detta kommer att överleva. Det finns inget kvar att strida om. Det
går inte att ställa krav på framtida värde i en värld vars
resurser krymper. Det enda vi har kvar som inte krymper i värde är
varandras tid. Tiden där tid omvandlat till tjänst mot gentjänst
har kommit till denna planeten för evig tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar