Fiskeby V

Fiskeby V, sojaböna har vi satt idag. Bönan har funnits sedan trettiotalet, men är knappast känd trots att den passar för Svenska förhållanden. Sojabönor är helt unika i växtvärlden och borde egentligen räknas till oljeväxterna istället för baljväxterna. Näringsinnehållet är arton gram fett och trettiofyra gram protein, visserligen i torkad form, men i alla fall värden den är helt ensam om. Den sena utplanteringen beror till största delen på årets låga temperaturer, långt under de för årstiden normala värdena, vilket väl de allra flesta redan har märkt.

Vi har även satt bondbönor. Bondböna som även kallats åker- eller hästböna förr räknas egentligen inte till trädgårdsbönorna och den är tydligen inte heller närmare släkt med övriga bönor. Det är de stora, platta fröna vi kokar och äter, så skidorna måste pillas (tömmas) före förvaring eller tillagning. Bondbönor var basmat förr i tiden och har odlats både i Asien och Afrika i årtusenden. I fjol satte vi bondbönor redan i slutet av Maj och nu i slutet av Juni. Bondbönorna sattes i ett land på cirka 200 kvadratmeter. Både bondbönorna och sojabönorna har vi förgrott under glas i en pallkrage först.

Bönor har som fördel inte bara det höga näringsinnehållet utan även att de är lätta att förvara, eftersom de kan torkas utan att förlora sitt näringsvärde. Bondbönor är dock svagt giftiga både i rå, torkad och okokt form.

I övrigt har vi sedan en tid börjat lägga upp ett matförråd och lite kontanter. Mest torrvaror som mjöl, spagetti, ris, salt, socker och sedan diverse konserver. Höns, kaniner, potatis har vi själva. Kontanter kommer att vara oändligt mycket bättre än krediter på ett bankkonto när blixten slår ner. Hur det än går med utvecklingen i världen så är det bättre att vara förberedd än att inte vara det.

Jag hade tänkt börja bygga mitt växthus, montera gengasaggregatet på traktorn, bygga en massugn i det obyggda växthuset, men dygnet har bara tjugofyra timmar. Jag ska inte heller vara tjatig om pengasystemets orimligheter, dess djävulsparasiter, medlöpande politiker och mutade journalister, utan hänvisar till Lincoln som sköter detta ämne på ett alldeles oefterhärmligt bra sätt.