Djupsängar

Idag har jag grävt ytterligare tre djupsängar, utöver allt annat vill säga. Har nu elva, men vi ska ha ett tjogtal innan vi är färdiga. Djupsäng? Vad är det, kanske ni undrar och det med all rätt. En djupsäng är en lång, cirka 10 meter, smal 1,2 meter och djup odlingsbädd som aldrig mer får beträdas. Man gräver genom matjordsskicktet ned i det underliggande lerlika lagret, sedan återfyller man först med grästovorna som var överst, sedan gödsel och slutligen lägger man tillbaka den jord man grävde ut sist. Man har nu vänt på jorden ned till en meters djup.

I sådana djupbäddar kan man odla med mer än halverat planteringsavstånd eftersom rötterna söker sig nedåt i den luckra jorden. Den tätare planteringen medför i sin tur att mindre ogräs får plats mellan plantorna, vilket i sin tur medför mindre ont i ryggen. Jag har även blandat in biokol (i princip aktivt kol) i gödslet i en del av sängarna för att kunna se om kolet håller vad som utlovats. Kolet tillverkar jag själv i en enkel tvåkammarsugn ihopsvetsad av fem millimeters järnplåt. Mycket enkelt men processen luktar f*n i början, så man får se till att vinden blåser mot grannen.

Jordärtskockor, Bondbönor, Soyabönor, Lök, Blomkol, Broccoli, Ärter blir det i först hand i djupsängarna, men jag ska även prova en med potatis mest för att kunna mäta skillnaden mot vanlig potatisodling. Sedan måste jag odla hönsfoder mest i form av majs och solrosor. Både bloggskrivande och läsande blir bara en kort stund mellan de sysslor som måste få komma först. Är dock snart klar med Alf Hornborgs ”Myten om maskinen” och återkommer enligt löfte med en recension av denne stortänkares odiskutabla slutsatser.