Vi
lever i förnekelsens tidevarv. Det får inte finnas någon gräns
för vårt fina samhälle. Bara vi skriker tillräckligt högt, får
vi som vi vill. Det är vår självklara rättighet. Vi, västvärldens
människor, skapar våra egna naturlagar. I vår självklara värld är
en eller två utlandssemestrar per år en självklarhet. Den nya
bilen och det vita köket i den nyinköpta villan likaså. Den fria
sjukvården är totalt självklar. Nya garderoben, uppsydd i nåt
låglöneland, att bytas ett par gånger per år, hör till
normaliteterna. Den gratis, visserligen obligatoriska, skolan likaså.
(Det ligger ju i storebrors intresse att utbilda våra unga till goda
skuldslavar i tid).
Valkretsens
krav blir till våra självutnämnda ledarens löfte. För våra
självutnämnda ledare gäller det att vinna valet, efter kan man
alltid skylla på något.
”Rösta
på mig! så ska jag genomföra vad ni än önskar, snälla bara ni
röstar på mig” skallar de valbaras lockrop. Att tillväxtens
mantra kräver statlig skuldsättning går valmanskåren förbi. Den
arbetsfria inkomsten lockar samma mantras utropare att längta till
tiden efter valperiodens slut.
Landsfadern
tjatar på om den eviga tillväxt som ska lösa alla framtidens
problem och vi lyssnar med ett halvt öra. Hans löften väcker
visserligen undran, men vi tiger mot vår intuitions bättre vetande.
För innerst inne vet vi alla att evig tillväxt, av vad som helst,
på en rund liten boll i universums utkant är en omöjlighet.
Sen
har vi ju engagerat oss, vi har ju röstat, så sköt nu för fan om
löftena! Vi är trötta efter jobbet, var god stör ej! Och oftast
blir vi räddade av något, inte alltför ansträngande, sportprogram
att slötitta på på teven. Att bläddra i någon modetidning
förskingrar också effektivt de eventuella tankar som skulle kunna
lett till ett uppvaknande. Så, varför bry sig?
Men
innerst inne vet vi alla att den åkerareal, som knappt födde våra
fäder, inte på något vis kan räcka till att driva dagens
sjuhundramiljoner bilar, fartyg, flygplan som till stora
delar genom sin förslitning, upprätthåller det förnyelsebehov
dagens konsumtionssamhälle kräver.