Leta i den här bloggen

tisdag 24 april 2012

Jim Richards

Ny Blogg

Jag vill bara säga att jag lagt till Jim Richards blogg i kanten. Givetvis ska den vara med och givetvis tillhör den, för de som vill följa slutspelet, den dagliga läsningen.

Det normala blir åter normalt.




Under de tusentals år det funnits människor på denna planeten har de levt på det som årligen beväxt dessa yta. De har skördat det de sått med hjälp av sina egna och sina dragdjurs muskler. De har levt i harmoni med och vårdat det som ärvts av förfäderna. Visst har förekommit krig och anspråk på andras mark och resurser, men krigandet har även det skötts med hjälp av egna och djurens muskler. Detta har varit det normala livet för mänskliga varelser under hundratusentals år.

Så skedde för ett par hundra år sedan en egendomlig utveckling. Vi hittade kol och lärde oss att omvandla den i kolet lagrade energin till exergi, med hjälp av ångmaskinernas vevstakar, remmar och enorma svänghjul. Vi förskingrade kolets exergi till värme och avgaser för att aldrig mer kunna återskapas. Vi betraktade detta som normalt.

Sedan hittade den ännu energirikare oljan. Med hjälp av förbränningsmotorer förskingrar vi än idag dess exergi till försurande och giftigt avfall i samband med de transporter som driver vår ekonomi. Transporterna förutsätts och även de som egentligen borde betraktas som rena semesterutflykter, är bra för vår ekonomi. Däck slits, bilar slits, bilar byts ut, BNP stiger. Normalt i dagens affärsvärld är att flyga till Rom på förmiddagen, Frankfurt på eftermiddagen för att sedan ta en sov och viloperiod på kvällsplanet till New York. Normalt familjeliv är att ha minst två utlandsresor per år och där utöver diverse helgtrippar till några av Europas storstäder. Normalt är att fabrikerna flyger delar från andra sidan klotet eftersom lagerkostnader har en negativ inverkan på delårsrapporten.

Den förskingring av solens sedan årmiljoner på Jorden lagrade energitillgångar kallas för utveckling och är normal. Den driver vår ekonomi och betraktas av våra ledare för en hållbar utveckling, trots att till och med våra minsta kan inse att lager är lager och inga flöden.

Denna normala utveckling kommer nu emellertid till sitt obönhörliga slut. Lager som töms fortare än de skapas, tar slut. Den tid vi levt över våra tillgångar kommer till, sitt slut. Att ha anspråk hjälper föga, realiteten segrar. Det som varit det normala under hundratusentals år blir åter det normala.

fredag 20 april 2012

Maktens berusning

Maktens berusning

Vem vill vara en politisk ledare och hur fungerar en sådan? Konstig fråga kanske men inte konstigare än de som frivilligt ställer upp på ett sådan uppgift. Tänker en politisk självutnämnd ledare på vilka beslut han/hon kan komma att får ta ställning till när han/hon utser sig själv till ledare. För det är ingen som tvingar någon till att en bli politisk ledare. Men tänker han/hon igenom vad det innebär att till exempel skicka soldater i döden bara för att han/hon ska kunna behålla sin makt. Att dra in bidrag i socialförsäkringen. Att sänka arbetslöshetsersättning och kalla folk lata, trotts att arbetslösheten till största delen beror på att de som har pengar inte vågar ställa ut dem som skulder. Den enda orsaken till att utse sig själv som lämplig som ledare måste vara den att få äga makt. Att få skicka soldater i döden för sin egen politiska övertygelses skull, det är makt. För att få denna makt måste han/hon på ett trovärdigt sätt övertyga sina tilltänkta väljare om att bli vald. Lismande stå och säga: Välj mig så är ni snälla och ni får det och det. Det finns troligen ingen gräns för vad dessa människor kan göra för att få erhålla denna makt. Det måste vara den högsta berusning som dessa människor kan känna. Men vad säger det om dem som människor? Är en människa som kan göra allt för att känna maktens berusning värd att få bli ledare? Hur mycket kan en sådan människa tiga om för att få behålla sin makt?

Bara lite tankar så här på kvällskvisten. God Natt!

måndag 16 april 2012

Blogglistan

Jag har lagt ut en del av de bloggar jag brukar försöka följa i listan till höger. Jag ska dock i ärlighetens namn säger att jag inte läser allt som skrivs. Då skulle jag inte få göra annat om dagarna och det har jag tyvärr inte tid med. Ändå jag sparar mycket tid genom att aldrig se på teve. Jag läser istället mycket böcker. Just nu ägnar jag kvällarna åt att läsa Alf Hornborgs "Myten om maskinen". En helt otrolig bok, med infallsvinklar och en klarsyn som gör mig grön av avund. Det enda jag har emot den såhär långt, är den har ett lite onödigt krångligt ordval ibland. Kanske jag återkommer med ett försök till en recension så småningom.

söndag 15 april 2012

Exergi

Jag tänkte ta upp lite om det fenomen som driver vår lilla värld, nämligen exergi, eftersom detta oftast är en källa till misstolkningar och oförståelse. Energi har väl de flesta av oss hört talas om, men exergi ? Vad är det?

Exergi är den totala mängden potentiellt arbete i ett system. Exergi förväxlas ofta med energi. Exergi är arbete, eller förmåga till arbete. Energi är rörelse eller förmåga till rörelse i största allmänhet, alltså inte nödvändigtvis arbete. Exergi relateras i fysiken till termodynamikens andra lag. Exergi uppträder som energi, materia och information och är av principiell betydelse för förståelsen av verkligheten. Ett universum av energi i fullständig jämvikt skulle inte ha någon kontrast, inga skillnader, inga mönster och inga strukturer och därför inte heller någon exergi. Tid skulle inte finnas, eller i varje fall sakna mening, eftersom ingenting skulle kunna förändras. Med strukturer kommer exergi och med strukturer i samverkan kommer exergiöverföring och förändring.

Energin bevaras alltid. Om exergin bevaras skulle varje förändring ske utan förluster och vara fullständigt omvändbar, dvs reversibel och tiden skulle sakna riktning och mening. Förändringar måste ske med exergiförluster och under begränsad tid, dvs vara icke omvändbara, för att ge tiden riktning och mening. Om ljusets hastighet vore oändlig skulle universum övergå i jämvikt omgående och tid skulle aldrig hinna uppstå. Energi medför således existens och strukturer, kontraster och skillnader medför exergi. Exergiförluster och begränsad ljushastighet medför meningsfulla förändringar, dvs tid.

I naturen skapas, ur till synes döda strukturer i rummet, icke förutsägbara självreproducerande strukturer som liv och livsformer, genom att omvandla och delvis förbruka exergi. Exergi föder liv. Jorden tillhandahåller förutsättningar för utveckling av liv genom sin storlek och sitt läge i kontrasten mellan solen och rymden. Naturen har skapat ett tillstånd på jorden långt från termodynamisk jämvikt. Naturmiljön förändras dock ständigt, huvudsak med hjälp av exergi från kontrasten mellan solljuset och värmestrålningen från jorden till rymden.

Substanser kapslas t ex in i exergilager i form av mineral, vilka göms i jordskorpan och exergifattiga nedbrytningsprodukter, t ex avfall och föroreningar, omvandlas till exergirikare resurser i form av råvaror, drivmedel och andra resurser. Detta medverkar till att skapa de livsvillkor som vi och våra medvarelser är beroende av. Ökningen av detta exergikapital på jorden är en avgörande förutsättning för livets utveckling. Industrisamhällets hänsynslösa exploatering av - och förbrukning av naturens exergikapital leder oundvikligen till en ekologisk och social kollaps.


Ovanstående förenklade sammandrag av vad exergi är, hittade jag inte i Miljöpartiets handbok för överlevnad eller nåt sånt, utan här:


Om nu någon i regeringen har läst och förstått vad som står i detta dokument, så kan man kan ju undra vad deras prat om arbetstillfällen, konsumtion, framtida pensioner och allt vad det är, egentligen betyder?

Dagens, vad vi kallar pengar/krediter, är inget annat än anspråk på framtida resurser och arbete och det är exergin som skapar värde i de utställda krediterna. Exergi tillskansar vi oss idag till över nittio procent genom att omvandla ändliga lager av olja, kol, gas, uran till arbete. När dessa resurser tryter hjälper det inte vad penningskaparna vill att vi ska använda som bytesmedel eller vem som skapar dem. Alla pengar/krediter är bara anspråk och de enda ärliga pengar som finns är de som är rena bytesmedel i en lokal ekonomi där de i ekonomin inblandade känner varandra. Arbete värderat i den tid som återgår för att skapa bytesmedlet, en ärlig värld.

För den som vill sätta sig in mer i vad exergi är finns här en mycket bra sida:

http://www.exergy.se/goran/swedish/pc.html

torsdag 12 april 2012

Nobelpriset

Jag har med ett halvt öga följt den pågående duellen mellan Paul Krugman och Steven Keen. Jag har inte orkat sätta mig in detaljerna. Paul Krugman har dock erhållit, ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne”. I dagligt tal kallat "Nobelpriset i ekonomi" eller bara Ekonomipriset.

Alfred Nobel stiftade i sitt testamente att pris skulle delas ut i: Kemi, Fysik, Medicin, Litteratur och Fred. Varför har det då instiftats ett pris i ekonomi om så inte var Nobel,s avsikt från början. Ännu intressantare är vem som pröjsar detta pris. Jo, den Svenska Riksbanken. Varför i hela fridens namn ska Sveriges centralbank dela ut ett pris i något som inte ens är en vetenskap överhuvudtaget??

Efter vad man kan läsa sig till på Wikipedia så kom priset till år 1968 när Sveriges Riksbank fyllde 300 år. I samband med att detta firades, instiftades ett pris som fick heta "Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne", ett namn som godkändes av Nobelstiftelsen.

Vilka fick då Alfred Nobell att vända sig i sin grav 1968? Efter att ha läst lite så får man veta att det ankommer på Nobelstiftelsen att via Nobelkommitéerna besluta i göromål som rör de olika Nobelpriserna. Efter ytterligare lite snokeri kommer det fram två intressanta namn, vilka båda satt i Nobelstiftelsen detta samma år (1968) som Alfred Nobel postumt blev med ekonomipris. Namnet på två av Sveriges högsta ”finansmän” dyker överraskande upp, nämligen Jacob och Marcus Wallenberg.

Är det att undra på att Paul Krugman, som beskriver vår ekonomi precis så som dessa ”fina” herrar vill, alltså så som Fan läser bibeln, får Nobelpriset i ekonomi.

Svårt att låta bli att kräkas, någon?

tisdag 10 april 2012

Ingen vill lyssna


Jag har pratat för döva öron i flera år. I min enfaldighet om att kunna väcka och påverka mer än min allra närmaste omgivning har jag beskrivit de kommande årens utveckling av vårt samhälle, för mina vänner, men deras öron visade sig vara stängda. Ingen vill tro att vår självklara värld snart kommer att i grunden förändras. Man blir trött på att bli betraktad så som antingen mindre vetande, dystermupp, domedagsprofet eller nåt. Detta utan att de på minsta vis är insatta i vad jag pratar om. Numera tiger jag.

De vet, likt de flesta i vårt samhälle ingenting om vad exponentiell tillväxt innebär. Inte skillnaden på energi och exergi. Inte att pengar är skulder. De går likt lydiga robotar till sina jobb, skuldsatta genom sitt boende, läser sina nyheter förmedlade av en av penningmaffian styrd media, tror på en kommande pension, planerar sina semestrar. Tänker på nya bilar, vita kök och allt vad det är. De flesta fullständigt övertygade om att deras lilla värld ska bestå oförändrad, in i evinnerlig tid.

Det är mycket trevligare att lyssna till de sagor våra demokratiskt valda ledare förmedlar. Osammanhängande svammel om ett kommande tjänstesamhälle som påstås vara energineutralt, vinner deras öron. Tomt prat om att vår återvinningsindustri ska ge mer energi tillbaka genom att återvinna energin ur de avskrädeshögar som dagens tillväxtsamhälle producerat. De inser inte att den som kan vända på termodynamikens lagar, inte är politiker. Han är Gud Fader själv.

Men samhällets högsta företrädare vet mer än vad deras svammel säger. De vet att vår värld drivs av ändliga fossila resurser, men de kan inte, som de starka ledare de än vill framstå som, i förtid ta upp ett problem de inte har någon lösning på. De kan bara hoppas på att något mirakel ska dyka upp och lösa vårt samhälles energiproblem. Men genom våra ledares brist på ledarskap kommer det att vara för sent att lösa vårt samhälles omstrukturering när vi står mitt kaoset. De pengar som hittills ställts ut som skulder kommer och kan inte att accepteras som betalningsmedel.

Den kommande bristen på energi kommer att innebära ett slut på de pengar vi känner, eftersom penningsystemets krav på framtida återbetalning blir omöjlig att uppfylla. Vilket i sin tur kommer att göra tänkta investeringar omöjliga. Vårt samhälle måste först nå sin botten genom pengarnas slut, innan ett nytt kan byggas upp. Den lokala kunskapen måste på något outgrundligt sätt återuppstå och våra bytesmedel måste baseras på de tjänster och gentjänster vi gör varandra i det lokala samhället. Det blir den fossildrivna globala världens slut och det ärliga lokala samhällets början. För att kunna genomföra denna omställning saknas det som inga pengar någonsin kan köpa, våra förfäders nedärvda kunskap.

Var rädd om er vänner.

lördag 7 april 2012

Skjuta sig i foten

Jag har svårt att skriva. Orden är inte självklara för mig. Inte för att jag har ett dåligt ordförråd, utan för att jag läser slarvigt. Jag har vant mig vid att läsa snabbt och slarvigt vilket resulterat i att jag skriver slarvigt. Kära läsare ni får ha överseende med detta. Påpeka gärna glömda ord och osammanhängande meningar.

Jag är däremot född tekniker. Jag kan konstruera apparater i sömnen. Jag kan vakna och inse att jag har löst ett svårt tekniskt problem medan jag sovit. Kedjor, slider, kugghjul, remmar, backar, utväxlingar, hydraulik och ibland vad som förefaller vara olösliga tekniska problem faller på plats utan ansträngning och inget är främmande. Jag har en stor teknisk begåvning men jag rår inte för det. Jag är född sån. Vi är alla olika och borde kunna komplettera varandra, i en normal värld, vill säga. Alla har vi olika begåvningar och vår värld skulle kunna vara ett paradis för alla.

Men i den nuvarande världen ska vi istället konkurrera med varandra. Den som är bäst på att skapa värde i de utställda skulderna vinner. Den som är bäst på att bedra sina medmänniskor vinner. Den som är bäst och snabbast på att förbruka planetens ändliga resurser vinner. Det kallas för konkurrens och dess resultat ser vi runt omkring oss.

Ungefär som att säga att den som är snabbast på att skjuta sig själv i foten vinner.

onsdag 4 april 2012

Pengar-krediter-bytesmedel-skulder-löften att betala

Detta inlägg är en liten parentes. Skrivet i ren frustration över vårt samhälles idiotiska konstruktion.

För att förenkla innebörden av det vi i dagligt tal kallar för pengar, skriver jag nedan: Pengar/krediter/bytesmedel/skulder/löften att betala. Vilket är lite svårläst kanske, men att kalla samma sak vid olika namn är också svårförståeligt. Svårförståeligt kallade benämningar av kreditsystemets skapare. Så att helst inte någon ej insatt skall förstå. Så jag ska ändå göra nedanstående lite mer lättläst. Jag förkortar pengar/krediter/bytesmedel/skulder/löften att betala, till pkbsl.


Endast bankerna har rätt att skapa samhällets pkbsl, genom att bevilja låntagare krediter/löften att betala. Att få rätten att skapa pkbsl kallas att ha bankoktroy. Pkbsl är då i slutänden samma sak, någons skuld. Alla pkbsl ska tillbaka till utställaren, utom den lilla del av penningmängden som utgörs av Riksbankens sedlar och mynt. Penningmängden i vår sinnessjuka ekonomi utgörs i och med detta av den mängd pkbsl låntagarna är villiga att ta på sig eller i slutänden den mängd pkbsl som bankerna är villiga att ställa ut. Detta oavsett allt fint prat om reserver/kapitaltäckning/med mera hos Riksbanken och annat nys .

Pkbsl skapas alltid med krav på vinst/ränta. Det som kallas penningmängden, vilket är samma som våra pkbsl, måste då i och med räntan, sett till hela ekonomin, alltid öka. De som ställer ut pkbsl alltså bankerna, överför genom räntan/vinsten, en mycket stor del av vårt samhälles gemensamma arbete till sig. Det enda de behöver göra är att äga hela eller delar av en bank. Medborgarnas okunskap och politikernas okunskap?/lögner? möjliggör en garanterad och arbetsfri inkomst för kapitalägarna/kreditgivarna. Alltså de som har råd att avvara/investera sina pkbsl.

Om bankerna, i sin girighet, varit lite för ivriga att bevilja krediter så att penningmängden skenat och tillräckligt många kredittagare inte kan betala sina krediter kallas detta för en finanskris varvid Staten och Riksbanken tvingas att städa upp i efterhand. Uppstädandet innebär att samhällets medborgare i efterhand, på det ena eller andra sättet, alltid tvingas betala tillbaka den mängd framtida pkbsl som utlovats till långivarna.

Detta är kapitalägarnas rikedom. Att de som har mer än nog med pkbsl är villiga att acceptera våra skulder och att samhället genom sina lagar garanterar dem som äger våra pkbsl och att vi medborgare och planetens ändliga resurser i framtiden gemensamt ska betala.

Vi lever i vad vi tror är en demokrati. Demokrati innebär att makten ska utgå från dess medborgare. Det ska hållas fria val, men är det någon som fått välja i den frågan som är den viktigaste av alla och som totalt styr vårt samhälle, våra pkbsl.

Ovanstående vetskap i detta system har tidigare alltid kunnat hållas hemlig, media ägs inte av vilka som helst. Insynen har spridits mellan, de insatta och de som ansetts kunna tiga om vetskapen. Från mun till mun. Numera finns vetskapen att läsa på mängder av bloggar. Min sammanfattning är läsbar i vilken skiten gammal dator som helst. Så även i framtiden, i alla fall så länge det finns en internetuppkoppling.

Ändå läser inte folk om hur lurade de blir.

söndag 1 april 2012

De enda ärliga pengarna är de som inte finns.



Dagens kreditpengar är till etthundra procent anspråk på framtida resurser och dess värde baseras på detta anspråk och skuldtagarens löfte att återbetala. Så har vårt samhälle byggts ut i över trehundra år. Planetens resurser har hittills alltid funnits där och våra så kallade ledare, som vill sola sig i glansen av nya löften, försöker bygga vidare på denna orimlighet. Detta system kommer nu emellertid till sitt slut. Om det blir på grund av skuldernas exponentiella tillväxt eller brist på resurser beror bara på vilket som inträffar först.

Men med skuldfria pengar, blir läget annorlunda då? Läste just på Lincolns blogg om Putins planer på att införa skuldfria pengar. Jag anade att detta skulle komma. En ärlig ledares drömmar besannas, skuldfria pengar. Detta är säkert den enda möjliga riktning som finns, sett ur nuvarande Ryska perspektiv. Alternativet för Ryssland är att bli en till oss undertryckt råvaruleverantör lik de Afrikanska länderna.

Men sett ur perspektiv från oss här i den konsumtionsinriktade Västvärlden då? Är skuldfria pengar ett alternativ? Vi har redan passerat krönet för den resurs vi stulit runt om i världen och den som vårt samhälle så totalt vilar på, oljan. Den fysiska bristen torde om senast något år bli uppenbar för oss alla. 

Kan våra stater då skapa ett centralt styrt bytesmedel i en värld med energimässigt krympande resurser? För vari ligger ett löftes värde i en energimässigt krympande värld? Den ena dagens givna löfte förvandlas snabbt till att inte kunna hållas. Vid den kommande bristen på energi kan inga framtida löften alls hållas, oavsett vad politikerna säger.

Baserat på ovanstående resonemang kan den kommande framtida världen inte ha något annat till bytesmedel än verkliga fysiska och i den kommande världen användbara produkter. Produktion och handeln blir lokal, eftersom transporter över längre sträckor blir dyra eller omöjliga. Byteshandel inträder. Seldon mot mjöl mot ägg mot ull mot kläder osv....Detta är våra enda riktiga bytesmedel och jag kan inte se att något annat skulle kunna fungera i en värld vars energitillgångar minskar.

Byteshandel med fjärran länder kommer bara att kunna ske med brukbara varor, inte med några av de löften vi idag kallar pengar. Hur skulle det ens, när pengar inte kommer att fungera utom lokalt. Dagens värld blir snart så totalt annorlunda att det nog för de flesta är svårt att ens tänka sig hur den kommer att se ut. Alla gamla kunskaper måste läras om och vi alla måste hjälpas åt i de lokala samhällen som de överlevande stiftar. För första gången i mänsklighetens historia inträder en ärlig värld. En värld utan pengar.

Rätta mig gärna om jag tänker fel.

Beträffande de framtida oljetillgångarna kan man läsa vad IEA, EIA, Uppsala universitets fyra doktorsavhandlingar säger, Tyska arméns rapport, USA,s armés, med många flera skriver. Vid förfrågan har jag nog de flesta.