Leta i den här bloggen

torsdag 29 mars 2012

Vår fossildrivna värld

Detta inlägg är till stor del en fortsättning på tankarna kring mitt förra, liksom alla mina dystra tankar.

Vi är nu i den sista fasen av det fossildrivna samhälle vars evigt växande framtid de flesta här i västvärlden hittills tagit för givet. Att det är så, har fyra doktorsavhandlingar och ett trettiotal forskningsrapporter från Uppsala universitet i varje fall i mina ögon bevisat. Vidare visar Hirsch-rapporten, Limits to Growth, Colin Campbells The Coming Oil Crisis, Australian Govt Oil supply trends, Tyska arméns utredning, med många flera, alla att vi står inför faktum. Man behöver inte ens vara särskilt klipsk för att begripa att en resurs som inte nybildas, tar slut eller någon gång når sitt utvinningsmaximum. Däremot är det en brist att inte förstå att vårt samhälle och därmed vårt penningsystem totalt och fullständigt vilar på att denna energi skall finnas.

Vårt samhälle hålls, till i alla fall åttiosex procent, under under vingarna av de fossila bränslenas energi. Oavsett allt prat om alternativ energi, kärnkraft, fussionsenergi och allt annat vad det nu är skulle kunna vara lösningar på dagens kris. I dagsläget är dessa energisystem små, små pluttar i jämförelse med de fossila energitillgångarna och alla tar lång tid att utveckla. Vi har varit försedda med ett antal osynliga oljedrivna slavar i en ända tills nu ökande takt. En ökande takt som stämt väl med den som vårt penningsystem krävt för att ge banksektorn en arbetsfri vinst. Den evigt ökande resursens samhälle. Om något saknats så har det bara varit att vända på rätt sten eller borra på rätt ställe för att hitta mer att exploatera ur vår planets rika förråd. Det har funkat så bra att vi kunnat skapa tomma kreditpengar med krav på framtida värde och en till krediten hörande vinst, att vi tagit det framtida värdet för givet. Medvetet dolda eller nyupptäckta lager av fossil energi har hållit igång vårt sjuka penningsystem, i stort sett utan avbrott, i snart hundra år. Detta system kommer emellertid inte att fungera så snart de framtida resurser detta baseras på inte kan förmås öka och den ovanstående forskningen pekar på att utvinningsmaximum passerades någon gång tjugohundrafem eller sex. Vilket i så fall skulle stämma rätt så bra med den kris som vi nu ser begynnelsen på.

Så vad gör vi nu? Hela vårt penningsystem kommer att kollapsa och det går inte bygga upp något liknande igen. En kredit baseras alltid på att det i framtiden finns resurser som täcker krediten. Utan resurser kan man inte skapa krediter överhuvud tagit. De kan ju omöjligt betalas tillbaka. Så när peakoil väl erkännts blir våra pengar totalt värdelösa och några nya går inte att skapa inom detta system.

Detta har emellertid sedan länge insetts av dem som konstruerat och hittills styrt vårt penningsystem. De har vidare slagit i våra naiva eller medlöpande politiskt valda ledare att de måste slå ihop våra länders ekonomier och skapa nya gemensamma valutor, troligen baserade på guld. Guld är ju värde, i vart fall för dem som kontrollerar det. Detta system ska emellertid träda i full kraft när de flesta av oss snart blir utfattiga på grund av inflationens effekter. Maktens nuvarande ägare ska kunna behålla sin kontroll, medan resten av oss får gå under i spåren av peakoil. A New World Order, har anlänt. Skapad av ondskans, girighetens och egoismens säte på Jorden, Council of Foreign Relations. Utfört av Bank for International Settlements.

Hårda ord, men den enda slutsats jag för närvarande kan komma fram till.

Fortsättning följer i nästa inlägg.

onsdag 28 mars 2012

Ledare


Vad är det som kännetecknar en ledare? Historiskt är en bra ledare den som varelserna i en grupp, utan tvång, vänder sig till utan att denne vare sig vill det, eller anser sig själv där till vara  till uppgiften kompetent. Den som av gruppen anses vara den till uppgiften mest kompetente blir utsedd till den utsatta rollen som ledare av de övriga är den bäste ledaren. I alla fall i mina ögon kännetecknar detta ursprunget till en ledare. Gruppen må bestå av lejon, kor, apor, fiskar, vargar och människor och jo, även vi de vithyade människorna var en gång flocklevande varelser ända tills pengasamhällets skuldsättningssystem fick klorna i oss. Vi levde i samverkan i mindre byar, hjälptes åt med det mesta även om det säkert inte var lätt att hålla sams alla gånger. Viljor och uppfattningar gör det mer eller mindre svårt för oss att samverka i en grupp, då som nu.

Om vi då raskt hoppar till dagens värld. Hur utses då våra politiska ledare idag? I dag har vi ju partier som sägs styra vårt samhälle. Vi väljare har rätt att välja vilken vi vill i en på valsedlarna tryckt lista. Om ingen i listan stryks och inget namn skrivs dit, har man valt det översta namnet. Många av oss har inte en aning vilka dessa namn representerar. På riksnivå, ja kanske, men på landstings och kommunnivå, för det mesta inte.

Vilka är då de politiker som sägs företräda olika grupper och särintressen i vårt samhälle. Tja, de mest cyniska av dem har väl gått med i det politiska parti där de anser sig ha störst karriärmöjligheter. De mest naiva har med säkerhet valt det parti som de känner mest samhörighet med, i tron att kunna påverka. Fördelning dem emellan lär vi aldrig få nåt vettigt svar på. Valet sägs av dem själva, stå mellan att bli ledare i den privata sektorn och den offentliga. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Ingen ens av rikets högsta ledande politiska ledare skulle duga till att framgångsrikt sköta ens ett medelstort företag av egen kraft. Att sitta av lite tid i en styrelse, hålla nåt tal på ett styrelsemöte i ett stort börsnoterat företag nån gång om året är en sak, men att av egen kraft ta det fulla ansvaret för ett ens medelstort företag en helt annan.

måndag 26 mars 2012

Tid

Tid

Vår tid, som alla tar för given, baserar sig på att planeten Jorden har en cirkulär bana runt vår livgivande stjärna och denna rörelse har något snille delat in delar som vi kallar år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder. Denna cirkulation gör att agendorna klottras fulla av att göra saker.

-Får se nu, tisdag klockan tjugoettochtrettiotre, kan jag komma då, eller har jag nåt annat inplanerat? Öhhh, visst fan, det är då jag ska klappa katten.

Vår planets cirkulära bana styr våra liv. Helt klart. Så fort solen går upp, oftast tidigare, pinnar de flesta av oss iväg till våra arbeten för att försöka åstadkomma värde i skulderna. Barnen till dagis, förskola, skola, gråtande eller sjuka, skit samma. Vidare i ibland ändlösa köer till nått arbete som växellådsmontör, reklambladsdesigner, landstingsdirektörspsykopatexploatör eller nåt annat i en riktig värld utopiskt. Ett ekorrhjul med stämpelklockan som kontrollant. Resonemanget måste låta: Skit samma, huvudsaken att det ger pengar, desto mer, desto fortare, desto bättre.

Jag såg ett program på teve, tittar dock väldigt sällan, om ett folk av koskötare i södra delen av Sahara. Ett av världens fattigaste folk, fick vi veta. Fattiga på vadå? Jo pengar. Men hur värderar vi våra liv? Hur kan någon som har en arbetstid på två timmar per dag, omges av barn, barnbarn, släkt och vänner, vara fattig?

Satans idioter

Det var väl själva fan. Att det ska vara så djävla svårt att fatta att vi bor på en ändlig planet med ändliga resurser. Jag tror inte man behöver fatta mer än det, allt annat är nonsens. Tänk om vi hade bott på en ö mitt ute i Atlanten. Hade vi betett oss likadant då? Hade vi tillåtit våra styrande att hitta på ett pengasystem som kräver evig tillväxt då? Hade vi trott att planeten är outtömlig då?

Med ett livs erfarenhet av mänskligt beteende bakom sig, så ja, troligen.

onsdag 21 mars 2012

The Rothschild maffia

 Kan ju inte låta bli att rekommendera detta:

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=f6uuAupT4AQ

Krisen

Jag ser framtidens kris,
men blir inte trodd.

Jag ser att slutet är nära,
men ingen vill lyssna.

Jag vill ändra så mycket,
men kan inte mycket göra.


Vi medborgare i vårt bekväma västsamhället tar det mesta i vår värld för givet. Vardagens tristess ska med självklarhet avlösas med Thailändska semestrar. Nya bilen på garageuppfarten. Vita köket glänser fortfarande, mest på grund av att det aldrig används. Senaste modet i garderoben och den väldoftande vovven, ersätter de utflugna barnen. Inte ett moln på himmelen. Jo ett litet ett. Nån kris i Grekland, visst, men varför bry sig. De hittar på nåt. Sen så löser det sig alltid på nån vänster och om det skulle bli nån större kris så har vi lite pengar undanlagda. Vi köpa oss nåt ställe på landet och börja odla lite mat själva. Så resornerar de flesta jag pratat med om den för vårt samhälle ödesdigra krisen.

Men denna kommande kris är inte bara en kris i ekonomin utan en kris orsakad av brist på resurser. I vår iver att mätta vårt sinnessjuka ekonomiska system har vi tömt vår planets förråd på råvaror som i sin tur bara är värderade till uppgrävnings och förädlingsvärdet. Själva råvaran i sig finns givetvis bara till för oss människor att exploatera. Ända sedan Engelska och Spanska kungar skicka sina flottor för att plundra världens så kallade outvecklade länder på sina rikedomar både i form av slavar och råmaterial har vi hittat nya lager att tömma.

Tills nu.

torsdag 15 mars 2012

Skuldkänslor? Nää?

320 mycket högt uppsatta chefer inom bank och finanssektorn har slutat, fått kicken mm., det senaste året. Här nedan en länk till Goldman & Sachs chef för derivatverksamheten i stora delar av världen, Greg Smith,s avskedstal. Man kan ju undra vad som är på gång???

http://www.nytimes.com/2012/03/14/opinion/why-i-am-leaving-goldman-sachs.html?_r=3&pagewanted=all

onsdag 7 mars 2012

Sysselsättning

Varför är vi sysselsatta?

Vi hör hela tiden prat om vår sysselsättning. Tidningar, teve, radio rabblar statistik om sysselsättningen. Tydligen är sysselsättning en brist hos många människor. Detta trots att vi var 4 642 000 sysselsatta i Sverige den sista December 2011. Många det och ändå är det en brist på sysselsättning. I alla fall om man ska tro våra kära politiker.

Är det någon frisk människa som har ett behov av att sysselsättas? Jag har i alla fall tillräckligt med fantasi för att kunna sysselsätta mig själv alla dagar i veckan. Hela dagarna utan vidare och jag skulle kunna hålla på ännu mer om inte frugan skriker: Nu får du allt komma och lägga dig! Men det måste finnas väldigt många andra i vårt land som har en dålig fantasi.

Om vi går tillbaka 100, 200, 300, 500, 1000............100000 år i tiden då. Hur många var det då som måste sysselsättas. Tja, det fanns väl alltid några otröstliga barn med tandvärk, eller någon annan slags krämpa, även på den tiden. De behövde säkert sysselsättas för glömma sin åkomma. Men jag tror inte det var så särskilt många till. De flesta visste inte att det ordet fanns. De var tvungna att skaffa mat, kläder, valla grisar, passa småsyskon, mjölka kor och getter. Men sysselsättas? Nä, alla hade säkerligen en uppgift och en meningsfull sådan i de flesta fall.

Varför måste vi då sysselsättas nuförtiden? Vi har ju, än så länge, gratis energi till vårt förfogande. Gratis? Inte riktigt men nästan. En liter olja, som kostar 15 spänn, räcker till för att putta en modern bil en tjugo kilometer lång sträcka och dessutom värma upp den under tiden. Försök övertala någon till att putta bilen den sträckan för 15 kronor. Så varför ligger vi då inte bara och latar oss? Vi kunde ju lika gärna ligga i solen och gotta oss hela dagarna. Inte göra mer än det vi behagar och det fantasin orkar komma på. Sitta i båten och peta näsan medan flötet guppar. Eller finns det någon som går frivilligt till sitt sysselsättningsställe klockan fem en molnfri morgon i Juni? Löven har ännu inte börjat rassla av solens strålar. Småfåglarna kvittrar fria som.....fåglar i trädkronorna. Abborrarnas stjärtfenor slår mot vattenytan när de jagar silen i vassarna. Nä. jag har svårt att tro att någon enda av oss behöver sysselsättas. Inte för sysselsättningens egen skull.

Men svaret då? Jo, vi måste sysselsättas för att skapa ett värde i våra bytesmedel. Vi måste sysselsättas med vad slags meningslöst arbete som helst, för att kunna skaffa oss våra bytesmedel och bli lurade att konsumera upp dem på någon meninglös pryl på vår övriga tid. Vi har blivit pålurade ett penningsystem som tack vare sin ränta måste växa och dess konstruktörer har baserat det på att de ur planetens inre uppgrävda råvarorna aldrig kommer att ta slut. Vi ska sysselsättas med att sätta samman dessa råvaror till ett värde i skulderna och för att dess ränta ska kunna transporteras till skuldernas utställare. Vi ska hållas i skuldens slaveri och genom lagar skapade av våra till skuldernas utställare medlöpande politiker tvingas till sysselsättning.

Men dessa våra skulders utställare har, vad jag vet, ingen lösning på vad vi ska göra nu när planetens råvaror börjar sina och vad kommer då värdet i deras skulder att bli?

lördag 3 mars 2012

Fördubblingstider



Jag tänkte ta upp lite om fördubblingar och då kan man ju undra, varför då? Jo, alla fördubblingar bygger på någon slags ökning, vilket i sin tur innebär att det sker en tillväxt. Eftersom alla politiker och ekonomer börjar prata i munnen på varandra så fort ordet tillväxt kommer på tal, så måste detta fenomen vara väldigt viktigt. De tar till och med upp fenomenet själva, utan att någon ber dem. Alltså är tillväxt väldigt viktig.

Hur kommer då fördubblingarna in i bilden, kan man ju undra? Fördubblingar har väl inget med tillväxt att göra? Jo, man kan räkna ut mängden tillväxt och tänka på fördubblingstiden för att få lite perspektiv på saken. Det blir lättare att förstå vad en på vart annat följande procentuell tillväxt i praktiken innebär.

Vi ska skilja noga på exponentiell tillväxt och linjär tillväxt. Exponentiell tillväxt är en på vartannat följande ökning med en viss procentenhet. Linjär tillväxt är en tillväxt som sker genom att samma mängd läggs till den föregående summan i ett visst antal gånger. Exempelvis så som följer: 1+1=2, 2+1=3, 3+1=4, 4+1=5.......osv = linjär ökning.

En exponentiell tillväxt, sker genom att den föregående summan ökas med en viss procentsats. En 2-procentig tillväxt kan skrivas som följer: 1.02*100=102. En tvåprocentig tvåårig på vartannat följande tillväxt av 100 blir då100*1,02=102+ 102*1,02=104,04. Det blir lite mer än om tillväxten bara hade varit en linjär ökning med 2. Om man vill veta vad ökningen blir om fem år kan man skriva: 100*1.02= 102, 102*1.02= 104,04, 104,04*1,02=106,1208, 106,1208*1,02=108,243, 1,02*108,243=110,408. Men så där kan man väl inte hålla på. Det måste finnas en formel för detta och visst gör det. 100*1.02^5=110,408. men vad har detta med fördubblingstider att göra, kan man undra?

Man får helt enkelt ett annat perspektiv på vad tillväxt innebär om man tänker i fördubblingstider i stället för att bara höra någon prata om att något ska öka med en viss procent. Anders Borg säger att Sverige ska ha en tillväxt i ekonomin de närmaste fem åren med 3 procent per år. Jaha, vad innebär det? Sveriges BNP var visst 3495 miljarder år 2011 mätt i Svenska kronor. Då ska Sverige omsätta 3495*1,03^5=4051 miljarder om 5 år. Låter väl inte så farligt, va?

Om den 3 procentiga BNP- tillväxten får fortsätta i 23 år så blir det som följer 3495*1,03^23= 6898. En fördubbling har skett på 23 år. Och fortsätter vi med den 3 procentiga ökningen i 23 år till blir det en 4-faldning om 46 år. Om vi då mäter på det stora landet Kina, hur blir det då med tillväxtprognoserna måntro? Kinas tillväxt är och har varit i flera år cirka 9 procent per år. En 9 procentig ökning i 23 år blir från dagens 11316 miljarder dollar*1,09^23= till 82130 miljarder dollar!! Vilket innebär mer än en 7-faldig fördubbling. Nu är ju inte pengar något verkligt värde. De kan inflaeras till vilket värde som helst. En skottkärra full av dem kunde köpa en kaka bröd i Tyskland på tjugotalet. Så nu tar vi verkliga värden istället.

Vi redan vet att all förväntad ekonomisk tillväxt kräver energi, råvaror och av bankerna utställda tomma kreditpengar, för att det ska kunna bli en på marknaden säljbar produkt. Vi koncentrerar oss i dag på den viktiga energin och då i form av den billiga, lättransporterade, lättanvända, lättuppumpade oljan, som håller igång hela världens transportmaskineri och en hel del annat också. Vet vi även att våra pengar inte är annat än anspråk på framtida värden och inga värden i sig själva. Tomma krediter.

Sverige använde 2011 cirka 330 tusen fat olja per dag. Med Anders Borgs förväntade 3 procentiga tillväxt med samma 3 procent som förut så blir då konsumtionen om 5 år. Nuvarande 330 000fat olja *1,03^5 år= 382000 fat olja per dag 2016. Fördubblingstiden är 23 år och konsumtionen då alltså 660000 fat. Låter inte så farligt va? Men Kina då? Deras 9-procentiga årliga tillväxt innebar ju en hiskelig ökning i deras BNP men vad innebär den för deras oljeförbrukning? Tja, om de gör av med runt 9 miljoner fat per dag i dag och med en 9-procentig årlig ökning i samma 23 år som det tog för Sverige att fördubbla sin förbrukning, så blir det 65 miljoner fat per dag år 2033. Och när 46 år förflutet blir det 3,423 miljarder fat om dagen. Oj då, det är ju ett så stort antal fat olja att det inte finns eller har någonsin har funnits på denna planeten!!! Och det är vad bara Kina förväntas behöva för att håll igång sin ekonomi om bara 46 år, alla andra länder oräknade.

Att detta inte kommer att hända, är som tur är uppenbart. Tillväxten kommer att ta slut, på det ena eller på det andra sättet. Men formeln är ett bra verktyg för att få lite perspektiv på allt det skitprat som våra politiker försöker dilla i oss.

Mängden*procentsatsen ^i antalet år, förvandlar politikers och ekonomers löften och tomma prat till orimligheter, oftast. Man kan även ta Bartletts formel 70 genom procentsatsen ger fördubblingstiden.

Nu är inte detta något jag kan skryta över att ha kommit på själv. Allt text jag skrivit ovanför bygger på den alldeles enastående föreläsningen av Dr. Albert Bartlett. De viktigaste minuterna i ditt kommande liv, garanterat. Finns på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=F-QA2rkpBSY

(Formeln då? Lite hemmagjord, kanske men den funkar :)

Ha det så kul och välkommna till orimligheternas värld.

fredag 2 mars 2012

Vi är gudar

Vi är gudar, punkt slut.

Våra bytesmedel, våra pengar, är det medium vi använder både till att byta varor och tjänster med varandra. Dessa pengar är även samma medium som vi använder för att lagra värdet av vårt arbete i. Sedan barnsben har de flesta av oss blivit itutade att pengar är något värdefullt och med tanke på allt slit som ligger bakom varje sparad liten slant, så är det inte så konstigt.

Men hur kommer då våra pengar till världen? Om man säger till någon oinsatt att våra pengar ställs ut av bankerna i form av tomma krediter, blir man trodd då? Inte det? Att påstå att våra bytesmedel inte är något annat än skulder med anspråk på framtida värden, är som att påstå att solen är blå. I alla fall för det stora flertalet. Man blir i de flesta fall inte trodd överhuvudtaget. Efter en stunds fortsatta förklaringar börjar samtalsparten fingra på sin telefon för att snabbt kunna påkalla männen med de vita tröjorna. Men våra banker och politiker påstår ju att våra pengar har ett värde och tänk om de har rätt? Det kanske är möjligt att ställa ut tomma krediter och kräva tillbaka värde i både krediten och i den till krediten kopplade räntan. Vi kan ta fallet med oljan. Oljan är nämligen den viktigaste gudamedicinen vilken hjälper oss att skapa värde i de utställda krediterna. Det är i huvudsak de oljedrivna maskiner som utför vårt dagligt arbete.

Olja är en naturprodukt som i oraffinerad form mest liknar en svart äcklig sörja. Olja är i sin raffinerade form en genomskinlig vätska med en för de olika destillaten karakteristiskt färg och lukt. Ser dock inte särskilt märkvärdig ut. Verkar inte för en amatöruppfinnare vara så särskilt svår att kopiera och mångfaldiga. Men varifrån kommer då olja. Tja, för flera hundra miljoner år sedan var vår planet ett våldsamt överhettat och av plankton bebott klot som dock cirklade runt samma sol som idag. Men planktonen dog på grund av denna höga värme i stora mängder och föll till havets botten. Där pressades de under årmiljonerna samman under ett mycket högt tryck ända tills vi började pumpa upp dem i form av råolja. Döda plankton blir olja miljoner år senare. Det bildas fortfarande olja på vissa ställen på vår planet, påstås det. Takten är visst cirka tvåhundrafemtiotusen fat om året. Vilket inte är lite.

Ja men, då behöver vi väl inte göra olja då, eftersom vår planet sköter det så fint åt oss. Vilken tur. Men, om vi gör av med trettioen miljarder fat olja på per år och det bara nybildas tvåhundrafemtiotusen fat behöver vi inte tillverka lite själva då? Oj då, gör vi av med oljan i en takt som överstiger nybildandet med etthundratjugofyratusen gånger? Är inte det att bädda för problem. Vi gör av med etthundratjugofyratusen liter olja för varje nybildad liter. Om man dessutom tagit reda på att en liter olja innehåller en energimängd motsvarande fyrahundra timmars mänskligt arbete, hur många timmars mänskligt arbete representerar då de trettioen miljarder fat vi gör av med på ett år om ett fat innehåller etthundrafemtionio liter? Tja, orimligheterna passerar gränsen på miniräknarens fönster på mindre än ett ögonblick. Men orimligheterna är inte slut. Nu räcker nämligen inte denna olja till längre och ändå är det bara ett par av klotets sju miljarder innevånare som har tillgång till den.

Slutsats, om vår nuvarande ekonomi ska kunna fortsätta fungera måste vi själva egenhändigt på något gudomligt sätt kunna skapa framtidens resurser. Annars kommer de med samma logiska självklarhet att ta slut. Detta måste då även med samma fortsatta logik innefatta vår ekonomi, eftersom den baserar sig på dessa orimligheter. Sålunda blir följden av ännu mer fortsatt logiskt resonerat att det finns de som tror att vi är gudar. Denna tro måste våra bankers ägare ha eftersom de är våra bytesmedels utställare, liksom även då våra kära politiker vilka är de som i slutänden ska kunna garantera vårt betalningssystem.


Någon som tycker att det luktar tjära och fjädrar här?